Tjock bok - ett vinnande koncept?

Sätten att köpa böcker på är oändliga och vem säger att man måste ta den som fick bästa recensionen i DN eller den där som alla läser just nu (sådär som det var med den vedervärdiga Da Vincikoden). Idag var mitt mål att köpa en så tjock bok som möjligt, mest för att få den att räcka lite längre. Ibland köper jag böcker på omslaget eller kör på bokförsäljarens första rekommendation och ibland långlånar jag något läsbart av mamma. Det kan bli lite hur som helst vilket sätt man än väljer att nyttja. Därför hoppas jag verkligen att tjock bok är ett vinnande koncept, annars vet jag någon som kommer bli väldigt besviken. Dessutom skulle jag säkert tvinga mig själv att läsa ut den ändå och om den är riktigt usel så kommer jag köpa en pixi nästa gång. Som motpol.

Förövrigt vet jag inte riktigt vad jag håller på - faktiskt inget av allt jag pysslar med. Jobbet slukar energi och jag känner mig mer puckad än någonsin. Allt annat kräver också sin beskärda del och jag tänker väldigt mycket på hela fötter, lata soldagar och alla sorters äventyr. Det måste hända något nu för paniken börjar plocka fram sina demonstrationsplakat.

Sommartider as a themesong?

Hela vägen hem har jag hört sommartider med Gyllene tider i mitt huvud. Inte i hörlurar eller så, utan mer som en av Ally McBeals themesongs. Det är helt hemskt.

"Snurrar runt i stad som glöder, som viskar bli min inatt. Sommartider hej hej." Uh. Vidrigt och varför?

Skoskavsäsongen

Snart blir det rullstol för mig. Mina fötter tål nämligen inte skor längre. Jag har till och med skavsår under tårna! Ska det vara såhär? Va? Tygskorna skaver. Sandalerna gräver sig in i fotköttet. Pumpsen kommer inte överens med trampdynorna. Kirurgtejpen går varm och imorgon ska jag köpa ännu fler plåster. Jag förstår inte att det ska behöva bli såhär varje sommar.

Nåväl. Jag är tillbaka i Stockholm efter lite välförtjänt vila i Norpan. Solen värmer mig och det gör mig inte ett dugg att det känns som att jag ska brinna upp. Stockholm visade sin underbaraste sida när tåget rullade in på perrongen. Det där välbekanta ilandet i magen knockade mig och jag tänkte det finns nog ingen stad i världen som jag är så kär i som den här.

Jag är lat på semestern

Jag njuter av min semester och bloggen blir lidande av det. Det är skönt att vara hemma hos mamma. Jag har haft på mig pyjamas sen jag kom hit. Utöver det har jag inte direkt slitit ihjäl mig. Te med Ylva och ätit alldeles för många kakor. Grillat med familjen och garvat åt Gabbe som skriker fula ord i sitt headset under sina CS-matcher. Pussat katten, haft tid att läsa böcker och ta långa sovmornar. Imorn blir det lunchdejt med pappa, häng hos farmor och farfar. Läsk med Natta på Världens bar. Sol och bikini i trädgården. Gabbe kommenterar syrligt att jag inte ska skämma grannarna. Ja. Tillvaron är rätt uthärdlig. På onsdag blir det åter till storstan, verkligheten och jobbandet. Det känns ju väldigt lockande just nu.

Inför

Mitt rum är överbelamrat. Jag packar nämligen. Och det suger jag på som ni vet vid det här laget. Nu blir det midsommar och sen åker jag till Norrköping på semester ett tag. Andra åker utomlands och solar. Jag drar hem till mamma och rider i skogen och förundras över att det finns mer än ett pålägg i kylen. Det blir mysigt.

Den här veckan har jag känt mig så himla vuxen, jag har varit både storsint och tagit de där snacken som stod på tur. Lugn och sansad. Jag är nöjd med att det inte är så mycket dramor i mitt liv just nu.

Midsommar alltså. Det blir Ullsta i år igen. Det blir öl, kubb, färskpotatis, tal, snapsvisor,midsommarstång och säkert ett härligt sovkaos precis som vanligt. Säkert kommer något nytt hända som vi kan hänga upp i Midsommar-på-Ullsta-wall of fame. Eller i julträt som Natta skulle sagt. Något i stil med när jag och Jimmy lekte gift par och förnärmade lärarinnor. Eller den där natten med fötterna mot rutan i Kalles bil till Internationalen och Hockeylåten. Eller den där natten jag låg klämd mellan två gossar och försvarade Jimmy med mitt liv. Eller när Kalle storstilat bjöd upp Victors mamma. Ja, för att citera Håkan H. Det var fina nätter. Och imorgon blir det en till. Nu ska jag fixa midsommarmusik, packa, städa, raka benen (hej, köttfärs) och försöka lyckas somna. Åh. jag längtar. Det är alltid som bäst innan det börjar.

Chinospesten

Om jag fick en krona varje gång en kund frågade efter chinos, så skulle jag vara rik nu. Ja, vi har chinos, du har chinos och alla andra har chinos. Alla med en nonchalant upprullad fåll. Det är som ett virus och jag kan inte minnas sist det gick en sån här våg, men det kan ha varit jazzbyxorna som härjade fritt då. Tack gud för att chinos är lite snyggare...

Kuken och bekräftelse.

Sluta gnäll på snubbar som tänker med sin ostyriga balle. Det finns flickor som tror att bekräftelse utsöndras först när någon pillar dem på livmoderstappen. Kålsuperiet är lika gott från båda håll. Tro mig.

En snabb leverans

Jag vaknade av att dörrklockan ylade och utanför dörren stod en budkille, jag såg firmans logga på hans bröst och jag såg kartongen under hans arm. Ibland kan man inte riktigt styra sina reaktioner och när jag förstod vad han skulle leverera så skrek jag hurra! Han tittade lite fundersamt på mig, sa att han sökte Malin, ett par sekunder gick sen sa han: Är det du, eller? Jag lugnade ner mig lite och skrev under fraktsedeln.

Min nya dator är superfin, jättesnabb och inte helt kompatibel med min PC-skadade hjärna. Det kommer gå över och snabbt kommer det gå. Så det så.

Ibland får jag finfina videolänkar. Den här till exempel.

Existensialism i soffan

Klockan blir natt och det är Saturdaynight. Allt är precis som vanligt för i vilket skick jag än befinner mig i så kommer den smygande - existensialismen och med den alla frågorna som jag inte har svar på. Om meningen och tomheten. Jag kan inte hjälpa att det känns mer påtagligt ikväll här i min soffa. Snart kommer sömnen och imorgon är allt borta ur mitt huvud. Men jag vet ju så väl att alla tankar kommer tillbaka och att det är faktiskt ganska skönt att fundera igenom allt ännu en gång.

Kärlek på reptilernas vis

Dokumentärer har ju som bekant förmågan att få en att inse att något som man inte visste ett jota om för några minuter sen är det mest spännande på evigheter. Precis det hände mig förrut idag och jag fastnade i ett program om reptiler och deras klimatanpassning. Det allra finaste var de ömma parningsscenerna mellan två sköldpaddor, vars kärleksakt började med att de smekte varandra i ansiktet med sina tassar. Därefter visade två saltvattenkrokodiler sina mjuka sidor. Hannen som vägde tre gånger så mycket och skulle kunnat krossa henne hur lätt som helst, men han simmade bara runt henne och liksom smekte henne på ryggen. Bisarrt att se djur som man betraktar som monster ur en helt annan vinkel. Nu vet jag allt om reptilernas kärleksliv och jag tycker verkligen att det platsar i min hjärna. Det hela får mig också att tänka att jag inte orkar vara lejoninna och sköta jakten. Det är hög tid att de stiliga villebråden börjar härmapa de charmiga krokodilhannarna.

Mycket i görningen

De senaste dagarna har jag haft fullt upp. Jag har färdigställt min portfolio och tagit examen. Så nu är jag diplomerad copywriter. Nu är verkligheten ifatt (igen) och jag har tusen planer. Nu ska jag komma på ett sjukt kreativt CV och det kommer förmodligen blir hur lätt som helst. Inte. Jag har ett broschyr och kanske något slags annonsjobb på gång. Om någon vill ha hjälp med sin kommunikation så jobbar jag otroligt billigt just nu.

I torsdags tåg jag tåget till Norpan för att styra upp lillasysters student. Jag och mamma bakade, styrde och fixade. Under tiden drack vi upp mammas miniatyrspritflaskor, som till mammas stora förvåning inte alla gånger innehöll det förväntade, eftersom jag drack upp dem för väldigt längesen. Bananlikören var sådär, men Amaretton var god. Ouzon grumlade inte. Skilsmässobarnet i mig fick sig en riktig högtidsstund när pappa kom förbi och släppte av studentdrickan. Vi stod i mammas lummiga trädgård, vi pratade och skojade alla tre. Det kanske inte låter så märkvärdigt, men det var första gången som det har skett på 8 år. Och det var så befriande och skönt. Jag upplevde någon sorts intensivt glädjerus de där minutrarna och inget ont i magen i hela världen. Dagen därpå öppnade sig himlen över Östergötland och det ökade hela dagen. Underbart studentväder. Vi stod där på skolgården och alla paraplyer gjorde att man inte såg ett skit. De små flickebarnen var barbenta och klädda i små sommarklänningar som sig bör en studentdag, men det såg galet kallt ut. Jag mindes naturligtvis min studentdag - den där dagen då jag hade en nysydd marinblå sjömansklänning, medan alla andra var vita och ljuva. Sen var det studentskiva och min syster hade visst pimplat vin på flaket. Jag tog mig an min storasysterliga plikt och hällde i henne vatten. Återigen uppebarande sig gläjderuset. Människor som har vägrat att prata och skratta tillsammans de senaste åtta åren släppte till och gjorde eftermiddagen till den bästa på länge.

Jag lämnade kalaset tidigt för att åka till min egen examensmiddag i Stockholm. Just för att jag hade bråttom var tåget en och en halv (!) jävla timme försenat. Ledsamt. Tåget kom till slut och jag köpte en flaska rött i bistron. Åkte genom ett fantastiskt vackert sommarlandskap och lyssnade på Shake some action nästan hela vägen. Festen hade väl redan börjat luckras upp när jag kom dit och alla hade planer åt tusen olika håll. Jag blev utskälld av en klasskompis för att jag inte är ödmjuk och allt var det var. Hon kommer inte ta någon plats i mitt liv mer nu. Jag och Johnny hann öva på lite schyssta lyft och visade upp dem för Elina och Calle, tveksamt hur imponerade de var dock. Det vanliga vart-ska-vi kaoset utbröt och Eric och jag drog till Debban (förstås), den sista gången på ett tag. För nu har Eric lämnat staden , Telefunplanet och våra spontana dumheter. Fyfan vad jag kommer sakna honom. Verkligen. Hoppas du kommer tillbaka snart, för vad har Borås, Olso och Toronto som inte Stockholm har?

Och allt jag kan tänka är att livet är allt bra fint, märkligt och konstigt. Jag är hemskt glad för det.

Rumpchock

Idag lyckades jag gå nästan hela vägen till pendeln med kjolen innanför strumpbyxorna. Tur att det blåste så det blev kallt om rumpan och tur att tiden för rusningstrafik inte var inne. Tur att jag kom på där och inte på centralen. Nåväl, vi får väl hoppas att det var till glädje för någon.

Problemet med att ha en name

Det finns ett problem med att heta det jag heter. Nämligen att en person till heter precis samma sak i både för och efternamn i den här stan och hon jobbar dessutom i samma bransch som jag nu ska slå mig in i. Vad gör man då? Det kommer bli ett problem att hon dyker alltid före mig i söklistor och sådär. Ska jag behöva byta namn för att komma högst upp? Eller göra som mamma föreslog och dra till med en initial och bli Malin M.? Eller är det någon som har något förslag på vad jag ska ta mig till? Eller något namnförslag kanske?

Superhjältepartyt

I lördags samlade Magic M galaxens superhjältar för att diskutera bovar, jämföra styrkor, skratta åt dem som inte tål kryptonit, testa flygförmågan och slåss lite. Bond x2 säkrade byggnaden och Batman (som inte var där)agerade jour hemifrån. Kenny Starfighter hade med sig sitt rep och ingen jävlades med Wolverine. Magic M och Zorro dansade en tangoinspirerad styrdans. FolieFace och Plastica snurrade in konferenslokalen/kärlekshotellet i galet mycket folie. Aluminiumannen började tappa sin kropp tidigt och i slutet av kvällen tror jag hans krafter var fullständigt förlorade. Wonderwoman kom förbi och berättade att hon kan prata med djur. Powerpuffbrudarna kunde lätt förväxlas med Madonnas dansare, men tydligen så kunde de slåss också. Nu gick som tur var ingen cykel sönder under kvällen, men hade det hänt så var Bicykle repairman här. Och inte att förglömma - två vardagshjältar i spandex och cowboyhattar. Jo, man tackar. Jag skulle vilja påstå att galaxen är safe nu.

Headset lady

Det är såhär jag ser mig själv, som the headset lady.Jag överraskade Eric med att vara fövånasvärt bra på tv-spel. Dessutom avslöjade jag allt om min tävlingsmentalitet. Men bara för Eric.

Elvis och Fredag

Får jag inte ha mina superhjältar så drar jag till med Elvis. Jag är hopplös och nu är det presentation för reklamfilmerna. Och vem som är med i min läser ni på första raden. Annars är det sjukt mycket fredag och jag ser så mycket framemot helgen. Imorn är det Superhjälteparty, mitt 25-års kalas. Allt är nästan klart. Manteln är fixad. Idag kommer Victor till stan och imorn kommer resten av Göteborgsklanen. Yeaho.

Replokalskidsens klassiker

Gick förbi ungdomsgården och replokalerna här i Älvsjö. Från ett öppet fönster hördes en knackig version av introt till Nothing else matters. Den spelade ju alla när jag gjorde min replokalsdebut. Har det inte kommit nya klassiker sen dess, spelar kidsen Selfesteem fortfarande också? Jag är oroad. För inte står väl tiden still?

Cocoanut Groove

Det här är så fint att jag nästan vill gråta, det skulle kunna kompa vilken romans som helst. Har man ingen sån så kan den vara soundtracket till alla nätter och gryningar i drömska sommarstockholm. Ja,för precis så fint är det här. Lyssna nu.

Gymtyper del.5 - outdoor version

Jag har börjat springa igen och jag hade förträngt vissa saker som ingår i eljusspårspaketet. Cyklisterna och framförallt - maratongubbarna. Låt mig börja med cyklisterna, vad fan gör ni i elljuspåret när ni kommer hur långt som helst på fina landsvägar? För mig är det en gåta. Maratongubbarna är män i 60-års åldern som springer förbi mig minst 3 gånger, gärna åt olika håll på mitt enda varv. De består av skinn och lårmuskler, iklädda minimala shorts. De springer förbi som graciösa fullblod och får mig att känna mig som en fet shetlandsponny. Det är ok första gången, tredje gången börjar självförtroendet raderas. Därför blir jag extra glad när jag springer om någon. Min lilla ljuva hämnd.

Weekends

London var härligt på alla möjliga sätt. Underbart väder, långa promenader, roliga och fina syskon och en pappa som var bättre än på väldigt många år. Vi knallade omkring, tittade på saker och all stress som har förföljt mig den senaste tiden lämnade jag på Skavsta. Det är det bästa med att resa är att man liksom blir betydelselös, man måste inte vara någonstans eller göra något speciellt. Kraven stannar kvar hemma bland alla smutsiga strumpor. Syskonen börjar växa till sig och blir skönare personer för varje gång man träffar dem. Jag slås av hur smart min bror är och hur bra min syster är. Och över hur lika vi är gällande mycket. Arv och miljö eller hur är det? Jag träffar dem så sällan att det ska till något sånt här för att skaffa sig de insikterna. Speciellt roligt hade vi i Camden. Gabriel gav mig en rolig födelsedagsklänning och ett som är säkert är att jag verkligen inte kände mig som 25 när pappa bjöd på öl och höll koll på biljetterna. För första gången har jag alltså lyckats ta mig fram och tillbaka till England utan att missa ett enda plan. Tredje gången gillt.
Födelsedagskvällen firade jag med lite vänner här i stan och det var en riktigt rolig kväll, självklart lyckades märkliga saker hända och jag tänkte att alla får ansvara för sitt eget samvete. Jag blev också födelsedagsbesjungen på spanska. Det är inte varje dag. Men så var det ju ingen vanlig dag heller. Allt fint lägger jag i minnesbanken och sparar.