Mycket i görningen

De senaste dagarna har jag haft fullt upp. Jag har färdigställt min portfolio och tagit examen. Så nu är jag diplomerad copywriter. Nu är verkligheten ifatt (igen) och jag har tusen planer. Nu ska jag komma på ett sjukt kreativt CV och det kommer förmodligen blir hur lätt som helst. Inte. Jag har ett broschyr och kanske något slags annonsjobb på gång. Om någon vill ha hjälp med sin kommunikation så jobbar jag otroligt billigt just nu.

I torsdags tåg jag tåget till Norpan för att styra upp lillasysters student. Jag och mamma bakade, styrde och fixade. Under tiden drack vi upp mammas miniatyrspritflaskor, som till mammas stora förvåning inte alla gånger innehöll det förväntade, eftersom jag drack upp dem för väldigt längesen. Bananlikören var sådär, men Amaretton var god. Ouzon grumlade inte. Skilsmässobarnet i mig fick sig en riktig högtidsstund när pappa kom förbi och släppte av studentdrickan. Vi stod i mammas lummiga trädgård, vi pratade och skojade alla tre. Det kanske inte låter så märkvärdigt, men det var första gången som det har skett på 8 år. Och det var så befriande och skönt. Jag upplevde någon sorts intensivt glädjerus de där minutrarna och inget ont i magen i hela världen. Dagen därpå öppnade sig himlen över Östergötland och det ökade hela dagen. Underbart studentväder. Vi stod där på skolgården och alla paraplyer gjorde att man inte såg ett skit. De små flickebarnen var barbenta och klädda i små sommarklänningar som sig bör en studentdag, men det såg galet kallt ut. Jag mindes naturligtvis min studentdag - den där dagen då jag hade en nysydd marinblå sjömansklänning, medan alla andra var vita och ljuva. Sen var det studentskiva och min syster hade visst pimplat vin på flaket. Jag tog mig an min storasysterliga plikt och hällde i henne vatten. Återigen uppebarande sig gläjderuset. Människor som har vägrat att prata och skratta tillsammans de senaste åtta åren släppte till och gjorde eftermiddagen till den bästa på länge.

Jag lämnade kalaset tidigt för att åka till min egen examensmiddag i Stockholm. Just för att jag hade bråttom var tåget en och en halv (!) jävla timme försenat. Ledsamt. Tåget kom till slut och jag köpte en flaska rött i bistron. Åkte genom ett fantastiskt vackert sommarlandskap och lyssnade på Shake some action nästan hela vägen. Festen hade väl redan börjat luckras upp när jag kom dit och alla hade planer åt tusen olika håll. Jag blev utskälld av en klasskompis för att jag inte är ödmjuk och allt var det var. Hon kommer inte ta någon plats i mitt liv mer nu. Jag och Johnny hann öva på lite schyssta lyft och visade upp dem för Elina och Calle, tveksamt hur imponerade de var dock. Det vanliga vart-ska-vi kaoset utbröt och Eric och jag drog till Debban (förstås), den sista gången på ett tag. För nu har Eric lämnat staden , Telefunplanet och våra spontana dumheter. Fyfan vad jag kommer sakna honom. Verkligen. Hoppas du kommer tillbaka snart, för vad har Borås, Olso och Toronto som inte Stockholm har?

Och allt jag kan tänka är att livet är allt bra fint, märkligt och konstigt. Jag är hemskt glad för det.