Jävligt dåliga egenskaper

Det finns många sätt att trigga igång min ilska och irritation, men en kombination som verkligen har visat sig fungera (senast idag) är lat och dum i huvudet - samtidigt. Jag blir vansinnig. Mitt blod kokar och jag vill mest slå på något. Slå hårt och slå sönder. Jag låter bli, vet att det kostar mer än det smakar - för tårna- att försöka sparka hål i betongväggar. Så vad som helst, bara inte lat och dum i huvudet samtidigt.

Den Grundströmska äggröran

Så här gör du:

Ha sönder minst ett ägg i paketet, tappa ur ett par stycken till när du ska städa bort kletet. Häll det som du har lyckats fånga (dvs. det som inte ligger på spisen eller på golvet) i en varm stekpanna. Häll på lite mjölk, krydda och rör om under ett svordomsmarathon. Servera med sallad.

Slutsats: man ska inte ens vara i ett kök om man är så tankspridd som jag. Det är liksom inte bara äggen som är röriga här.

PSL och ambassader.

Jag och min kompis Christian gick förbi här bara minuterna innan det här spelades in. Jag blev lite glad och sa det där är PSL! Mycket riktigt. Och det är en väldigt fin video - titta ni också. Det var världens finaste höstdag, jag hade magen full av qinoua och både fötterna och hjärtslagen kändes lätta. Sådär som det gör fina höstdagar när man går förbi en PSL-inspelning i Lärkstaden. Efter det visade Christian mig jävligt många ambassader. Också av värde.

Mumford and Sons

Mumford and Sons har slutligen släppt sitt debutalbum! Det var ju på tiden som man säger. Jag har nämligen tjatat om det ända sen Marcus Mumford var förband och kompmusiker till fröken Marling på Debbans bakficka för två år sen. Det är en hjärtslitarskiva, banjoösig och varje gång herr Mumfords röster spricker inser jag att väntan inte var förgäves. Så sjukt jävla bra.

Tydliga resultat vs. utrotningshotat

En sak som ska vara himla roligt med träning är tydligen de tydliga resultaten. Det tydligaste resultat jag ser är att mina boobs sakta, men säkert försvinner. Försätter det så här kommer de snart vara två små utskrattade, utrotningshotade russin. Tack för den. Tack för de tydliga resultaten.

ABC 3D

Jag fick min ABC-bok idag, tycker väldigt mycket om den. Nu får alla typografinördar plasta in tangentbordet.

Den nattliga patetiken

Nu är det kväll igen. Natt skulle väl somliga säga. Natt och jag längtar efter att dricka te i Ylvas kök, flera liter minst. Längtar efter att höra Ellis skratta. Eller efter att baka morotskaka med syrlig glasyr tillsammans med Frankie, Jag saknar förra hösten, allt som var roligt då. Den hysteriska kreativiteten. Jag längtar tillbaka ibland, jag saknar de nattliga sms:en och små skrubbsår på hakan av alldeles för vass skäggstubb. När jag tänker för mycket kommer jag fram till att jag kanske saknar att längta som jag gjorde då. Det är lite patetiskt, jag vet.

Här är veckans den här veckans lista. I total oordning den här gången.

Fågeldansen på gångbron

Älvsjö station har fått en gatumusikant. Om han hade varit en bättre musiker hade jag ropat:äntligen! Han har står där varje vardag sen någon vecka tillbaka och det verkar vara ett heltidsjobb. Han spelar fågeldansen på någon sorts låtsasmelodica. Fågeldansen! Jag har lyckats höra den två gånger idag, först trodde jag inte mina öron, sen konstaterade jag att den verkligen inte gör sig på det där instrumentet. Inte för att det någonsin har varit en bra låt, men hans melodica skapar så gälla toner. Det låter helt enkelt bedrövligt och sorgligt. Jag skyndar förbi, vill inte höra. Lite ledsamt - egentligen gillar jag ju gatumusikanter.

Hootchy Kootchy och det som händer i Vegas

Igår besökte jag och Johanna Hootchy Kootchy club för första gången. En kväll med Las Vegas- tema. Och en sådan är ju inte fullständig utan att det finns möjlighet att ingå snabba, kanske inte helt genomtänka äktenskap. Det var bröllop, spelkort, sedlar instuckna i strumpeband, Elvisar, paljetter, bröst och plymer överallt. Kort sagt, hysteriskt och roligt. Världens gladaste stämning. Självklart slog även jag och Johanna på stort och lovade varandra vänskap en tid till, bytte läppstift och pussades under ballongbågen. Sen dansade vi tills fötterna bad om nåd. Fantastiskt kväll. All in.

One-minute-marriges-bow
Bröllopsfotot

Butikshyfs

"Nu blir tjejen i kassan arg på mig för att jag pratar i telefonen". Just det, sluta upp med sådana oförskämda dumheter. Eller be åtminstone om ursäkt, då är det helt lugnt. Jag köper inte att jag inte är värd ett hej och ett tack när jag står i kassan.

Tutankamon, igen

Jag nämnde ju Tutankamon för ett tag sen och klagade på att de bara hade en endaste låt på sin myspace. Det verkar vara åtgärdat nu och jag blev genast lite mer vänligt inställd. Ohohohoh är den bästa av de två nya låtarna, synd bara att den inte kom i somras, jag hade gärna dansat till glada gurkan och den galna gitarren i mina bästa sandaler.

För en mer fransk höst

En hel halvdag med Johanna gör ju vem som helst till ett solsken. Mat, bio, fika och naturligtvis den skrattigaste av eftermiddagar. Vi såg Prinsessa, svensk ungdomsfilm när den inte är som bäst. När regissören slår på stora klyschtrumman och badar hela produktionen i sentimentalitet blir det ju lätt så. Det bästa med hela filmen utspelade sig faktiskt i toalettkön efteråt. Det var en väldigt liten unisextoa med en vanlig vattenklosett och så en urinoar (inte i samma rum förstås). Grejen var den att alla trodde att även herrhålet var en vanlig toa och hann svänga in där innan de insåg sitt misstag. Då kläcker en käck liten dam kommenteraren "Ja, men det finns ju tjejer som kan använda en sån där.." och demonstrerar på ett sätt som påminde om MJ:s favvomove, hur det skulle gå till. Jag kliade mig lite i håret och skrattade ihjäl mig inombords. Men som att det inte vore nog med det, så säger tant nummer två "Det är så franskt på något vis med sånna här dubbeltoaletter". Franskt?! Ok, jag har aldrig varit där, men jag vet inte om unisexinrättningar är typiskt just för Tricolorens land. Mitt tips till alla som vill känna sig lite mer franska i höst är alltså, på med baskern och besök Söders Filmstads dubbeltoalett (nedre plan).

Födelsedagsmaraton

Just nu duggar inte uppdateringarna så tätt här, jag har haft väldigt många födelsedagar att fira den senaste veckan. Åtminstone 5 stycken och det är ju betydligt fler än vanligt. Det började i onsdags med att Martina fyllde år. På det följde mysig vardagsmiddag och öl mitt i veckan. Sen blev det fredag och Peter fyllde år, han firade med maskerad. Jag gick vilse i Johanneshov och var utklädd till flourtant (bara delvis förvisso). Jag hann knappt återhämta mig från Lindas drinkar innan det var dags att åka till Stadsgården, gå på färjan och fira 3 personers 25 årsdagar samtidigt. Herregud. Som vi vet är ju Finlandsbåtar ett syndens näste och jag tror inte en endaste dödssynd förblev ouppfylld. Jag menar det finns goda möjligheter till det om man är 3000 personer på en väldigt begränsad yta. Vi käkade buffé och Natta visade hur man lättast fixar fyllekäk genom att stoppa en fralla i sitt kamerafodral. Natten fortsatte i det längsta, vi drack onämt nummer drinkar, jag gick vilse igen och Mariehamn såg vi naturligtvis aldrig skymten av. Imorn är det fullt upp: träna, jobba, se Shout out louds.

Nu lyssnar jag på Bear Quartets nya skiva, jag återkommer med vad jag tycker om den om ett par dagar.

Chew Lips

Trion från London gör svängig elektronisk danspop åt indiehållet och hamnar någonstans mellan Compute och Yeah Yeah Yeahs. Perfekt tunnelbanemusik om man ska ut. Lagom peppig och rolig. Alltså gör "Solo" exakt det den ska. Videon är också snygg.

Malin och proteinerna

Nu har jag äntligen kunnat börja träna igen och det är grymt skönt. Efter passet så var det som att mitt humör bytte riktning och jag blev gladare än jag har varit på veckor. Solen sken och Stockholm var fint igen. På vägen köpte jag även min första säck proteinpulver. Jag kände mig sjukt kroppsbyggaraktig där i affären, men desto mer brudig när jag med glädje insåg att man kunde blanda pulvret tjockt och äta det med sked, ungefär som en liten chokladpudding. Där och då kändes hälsolivet, musklerna och fitnessbloggarna väldigt långt borta.

De finaste händerna

I julas fick jag för mig att fota min mormors och farmors händer. De var så generade när jag tog bilderna. "Ska du verkligen fotografera mina skynkliga händer? De är så träliga" sa farmor och mormor mumlade något om att hennes händer var gamla. Jag tycker deras händer är underbara. Båda kan baka världens godaste pannkakor och att båda kan smeka kinder när det behövts. Trygga och varma. Mormors händer har tunn hud nu och farmors ena knoge försvann i Italien på 90-talet.

Nystart och veckans playlist

Jag vet att hösten är en tid för nystarter och det ska det bli även för mig. Snart och på alla möjliga vis. Nu har jag bokat in mitt första träningspass efter allt umgänge med baciller. Jag hejar på mina vita blodkroppar och hoppas att förkylningen är helt besegrad!

Veckans playlist är en slags temalista. Varsågoda, här är länken.

Inte rädd för vargen

Jag är inte rädd för vargen och inte särskilt rädd för svininfluensan heller faktiskt. Faktum är att jag redan kanske har haft den. Jag är skapligt less på att vara sjuk eftersom jag har hunnit med tre olika sjukdomar på lika många veckor. Läste Lindas hyllning till handspriten och inser att mitt tillfälliga, men konstanta snorande, hostande och nysande kanske skrämmer skiten ur folk, även om jag kanske inte är rädd för vargen så kanske andra är det. Jag ber om således om ursäkt till alla som har blivit oroade när jag har snutit mig på tunnelbanan och andra offentliga platser på sistone, det var inte meningen att göra någon illa till mods. Tvärtom. Illa till mods hade varit rätt ord om jag helt obekymrat hade låtit mitt influensasnor hänga som en elva under näsan, utan en tanke på pappersnäsdukar eller den där artiga handen framför munnen när man hostar. Det hade varit skäl att vara rädd för vargen. Ta i trä och allt sånt där.

Farorna med smakråd

Man lever farligt om man som expedit vågar ge smakråd angående färg på eventuella tröjor till killar (som frågar om hjälp) om de har sina flickvänner med sig och flickvännen redan har tänkt ut en hel look åt den arme gossen. Om hon inte alls hade tänkt sig, låt oss säga, olivgrönt. Då lever man farligt och om blickar kunde döda så PANG,PANG. Det här scenariot utspelar sig då och då, senast idag. Det sista jag hörde killen säga till sin tjej var "Men hon jobbar ju ändå här, då vet hon ju vad som passar". Själv känner jag inte riktigt sådan tillit till vare sig min egen eller andra personers smak, men det kändes ändå som en liten seger.

Att klara en deadline

Varje gång en deadline närmar sig (egentligen på väg att passera och försvinna i fjärran) så förbannar jag mig själv och lovar mig själv att bli bättre på planering. Det är då det händer, det säger plink i min hjärna, flitens lampa blinkar till, pulsen stiger och jag får slutligen det som ska göras gjort. Oftast är det redan gjort till stora delar i mitt huvud, men det måste ju ner på print också. Betyder detta att jag behöver fler deadlines i mitt liv? Behöver allt jag gör ha ett slutdatum? Hetsade hem från jobbet och när klockan blinkade 23:57 tryckte jag på sänd och klarade deadlinen med hela tre minuter. Och lutade mig tillbaka för att suga i mig av tillfredsställelsen som kommer först när något blir klart .


Finfin kvällsvideo.