EXIL

Vår första Exil-kväll är avklarad! Det har varit mycket jobb med det, men efteråt var jag och Jimmy överrens att det var värt varenda sekund. Det blev så lyckat och det var sjukt roligt!
Jag är så glad för att det kom så mycket folk och så mycket folk som jag tycker väldigt mycket om. Det och att få bestämma all musik själv och att varenda låt var fantastisk var det bästa med hela kvällen. Nu längtar jag till på lördag, då blir födelsedagskalas. Återigen en hel hög med riktigt trevliga människor. Efter det längtar jag till nästa Exil, undrar när det blir?! Hoppas på rätt snart.
Idag kommer Frankie, Pappa, Matilda och Gabbeslabbe hit. Jag tror det blir Grönan, det vore riktigt skoj!
Nu ska jag sätta mig i solen och bara mysa i min nöjdhet, för det är precis vad jag är. Nöjd.

Skatter

Bland det bästa jag vet är att hitta en ny artist, när man lyfter blicken så kan man om man har tur hitta massor med intressanta akter. Eller i absolut bästa fall en hel scen. Vilket är fallet när det gäller Laura Marling. Det började med att jag hittade henne av ren slump, jag minns inte ens hur det gick till. Sen så har massor av band och musiker dykt upp runt om henne. Det var rätt längesen jag hittade så många korsade vägar via en artist.

Här är ännu en i skörden. Johnny Lynn heter han.
http://www.youtube.com/watch?v=XzknjC-DJt0&feature=user

2 bodies 1 heart.

Jag blir glad i hela i magen när jag inser att sånt jag trodde var förlorat inte är det. Att få det svart på vitt gör mig trygg och ja, faktiskt lycklig. Jag behöver få veta att det inte är kört ibland.

Idag älskar jag Noah and The Whale lite extra. Check this out.
http://www.youtube.com/watch?v=BAuyxKZ7QRs
http://www.youtube.com/watch?v=jRX5kH6IrkY&feature=related
Roliga, fina, härliga låtar och videosarna är minst lika bra.

Det känns som jag går omkring och längtar så mycket, frågan är efter vad. Kanske att de här två månaderna ska gå och att något nytt ska börja. Eller så längtar jag på att två veckor ska gå, så att det äntligen får bli lite liv igen. Jag orkar inte sitta fast...

Är det Drakenstien eller Frankulla?

En msnkonversation med Natta alias. Frankie. Om ett gammalt missförstånd.

Malin säger:
I love you draki.
Natta säger:
I love you frakullis.
Malin säger:
Det är nog tvärtom?
Malin säger:
Du är ju liksom Frankie.
Natta säger:
Ja, men du kallar ju alltid mej Drakulla
Malin säger:
Jag kallar dig båda!?
Natta säger:
Har du inte förstått det innan att JAG borde vara Frank och du Draki??
Natta säger:
hah
Malin säger:
Jo. men min värld är du båda.
Malin säger:
ok, jag är Draki.
Natta säger:
haha. Ja, från och med nu!
Natta säger:
puss
Malin säger:
puss love.

Theese are things that I keep hidden in my pocket.

Ledig helg är bra grejer. Jag har hunnit träffa massor med människor. Ibland känns det som att jag inte har tillräckligt med tid. Därför är det hur skönt som helst att ha det någon enstaka gång.
Jag och My spontandrack ganska mycket vin i Tanto i fredags, en hel del trevligt folk droppade in. I Lördags var det fest hos den lille grisen på Lidingö. Det var mycket trevligt. Fester där värden blir kallad för kung brukar ju vara det. Jag har sällan sett någon vara så nöjd med att bjuda in fyra unga främlingar från gatan. Lika sällan som några är så ihärdiga i sitt bedjande att få komma in på festen. Göteborgarna på festen dyrkade Håkan högljudt. Det var som ett fragment från hemmafesteran. Vad hände egentligen med hemmafesterna där man bjöd så mycket folk att hela villor gick sönder? vad hände med dem som drack en flaska olivolja i tron att det var vin? växte man upp? eller blev det bara väldigt jobbigt att städa?
Igår kunde man förresten åka ända hem i bara koftan. Underbart!

Idag tog jag tåget till Haninge för att träffa Johanna, det är inte dagligdags, men det borde vara det. Det är otroligt hur mycket man kan hinna med trots att man i stort sett inte gör någonting. Vi hann köpa en vandringstav aka. moppskaft på ÖB. Vi hann tvätta, laga mat (fast då sov jag) sitta i solen och bara ha en lugn, skön, rolig dag.
När jag skulle åka hem blev jag kallad för jävla outsider av några som inte hade hjärtat på rätt ställe. Det gjorde mig väldigt full i skratt, för det var längesen någon gav sig på mig. Faktiskt inte sen back in the days i Norpan, där folk skrek jävla påskkärring efter mig när jag såg allra mest ut som ett litet spöke någon gång i tonåren.
Folk är väl inte särskilt toleranta, inte ens i Haninge. Jag såg ju inte ens konstig ut...

En ledig dag till nu och jag hoppas på sol medans jag lyssnar på den här låten.
http://www.youtube.com/watch?v=Tc76bMdZb5E