jag har aldrig...

...blivit så glad över att hitta en halvdrucken colaburk på sängbordet som idag. Det är tveksamt om 12 timmarsfyllor är av godo. Mycket tveksamt.

Fina grejer

En jäktares blackout

Jag har haft en märklig morgon. Det är konstigt en del dagar, man tar sig bara inte iväg. Det börjar med att med att viktiga minutrar blir till kvartar som blir till timmar. Sen klockan elva har jag försökt ta mig till skolan. 13:15 var jag där. Och jag kan inte ens förklara vad jag har haft för mig. Skumt. När jag väl traskade iväg sken solen och den värmde. Klapprade iväg på lätta glada fötter.
Eric gav mig just en väldigt glad nyhet, han är nämligen skyldig mig en grej.Vid den berömda tillställningen Party i Pungen så kommer en möjlighet att betala tillbaka. Ännu lite gladare. Det blir en bra dag, den bisarra morgonen till trots.

Neutral Milk

Den här veckan har vi frossat i fördomar i skolan. Vi har varje dag fått ett projekt som man ska redovisa två lösningar på klockan tre varje dag.En normal och en vågad lösning. Vi har under veckan bekantat oss med snarkplåster, traderakaraktärer och idag mjölkdrickande tonårsflickor. Fördomarna har lett oss både fel och rätt. Ganska mycket fel för min del idag. Min spontana tanke var att tonårsflickor inte dricker mjölk, men jag hade faktiskt fel. Det är nyttigt att ha fel i sina förutfattade meningar då och då. Däremot så hade jag helt missat hur stort bilddagboken är, då kände jag mig mossig som fan.
After schoolbio med Johanna, Sofie och Christine. "I taket lyser stjärnorna" var helt klart över förväntan och blödig som jag är så rann tårarna tills jag inte kunde andas genom näsan längre. Separationsångest verkar sitta djupt rotat i mig.
I morgon är det skolpub. Det blir roligt.

De nya Svenssons

Det går ett program på TV som heter Semester Svenskar. Det är ett ganska uselt dokumentärprogram om som namnet antyder handlar svenskar på semester. De som jobbar på semesterorten får också lite plats. Det är inspelat i Thailand och speakerrösten förklarar allt som vi lite dumma tv-tittare kanske inte förstår. Allt. Hursomhelst, programmet väcker minnen i mig. När jag reste uppenbarade något för mig, en grupp människor som jag och Ylva valde att kalla för De nya Svenssons. Det är nämligen precis vad de är. Vill man känna igen dem så är de ofta brunbrända, gymtränade och tribals är inte en helt ovanlig utsmyckning. Det mest signifikanta är nog ändå deras vanlighet. De är den nya generationen Svensson.

I skuggan av backhoppningstornet

Idag är en historisk dag på många sätt. Jag har nämligen åkt pulka för första gången på 150 år. Det gick inte alls lika fort som jag mindes det, men det var lika roligt. Täckbyxor och snö innanför tröjan. Det var lite som att vara tio igen. Backen var aningen guppig och ett mycket elegant blåmärke pryder nu min korsrygg. Vid pulkabacken fanns en backhoppningsbacke, vi åkte i skuggan av den. Backhoppning, världens sjukaste sport,näst efter hockey och curling. När jag kom hem stod en fin och god semla som Josse hade gjort åt mig och väntade i kylen. Jag visste om den, men jag blev ändå väldigt glad. Det krävs inte så mycket ibland.
Det finns ju fler sätt den här dagen är historisk på och det är ju kungaförlovningens förtjänst. Jag är inte rojalist alls och alla regler som har uteslutit Daniel Westling från alla möjliga tillställningar är fruktansvärt fåniga. Nu slipper han vara objuden och det gör mig lite glad på något sätt.

Jordbävning

På andra sidan gatan pågår ett ganska stort bygge. Om man mot förmodan skulle missa alla lastbilar på gatan, så blir man varse att något pågår när man vaknar av att huset och sängen skakar. Jag har fått en liten aning om hur jordbävningar känns. De har hållt på att montera hus bra länge nu. Jag hoppas att det snart är över.

Snowromantic

Det snöar och snöar. Jag tycker det är mysigt. Hela världen inbäddad. Jag och Josse har byggt en snögubbe som heter Heinz.Han är en mycket ståtlig dvärgsnögubbe. Josse slog på stort och byggde en snölykta. Det kändes lite som det gjorde när jag var liten och jag minns alla islyktor jag och mormor gjorde. Jag tycker om ljuset som blir i sånna. Kvällen kom och jag blev rastlös, klädde på mig och tog en vinterpromenad. Den var stundtals förenad med livsfara eftersom snön dolde isfläckar. Musik i öronen och pulsa genom snön är så sanslöst härligt om man är på rätt humör.

Lille Heinz

För tjyven storstan.

Snöbollskrig, middag, födelsedagskalas, en ACDC-indian från Luleå, sportlovsDebaser,en massakerad semla,skofynd och massor med roliga människor. Det är vad min lediga helg har innefattat. Jag har bevisat att jag fortfarande kan laga mat. Om jag vill. Det har även varit dialekternas helg. Östgötskan har gått varm. Det bästa är att ingen kan härma den särskilt bra, hur mycket folk än försöker så blir det bara halvmesyrer. Ingen lyckas med vokalerna, jag förstår inte hur det kan vara så svårt?

Gick vilse i Blåsut igår efter Lindas födelsedagsbjudning. Det snöade, jag lyssnade på musik och det var så otroligt mysigt. Trodde inte man kunde få frihetskänslor av att gå bort sig.
Träffade två tunisier i kön och passade på att prata lite franska. Det är fantastiskt hur mycket bättre man är på det efter några öl. När taklamporna tändes på Debban utbröt ett gigantiskt snöbollskrig på Karl Johans torg. Kombinationen alkohol och snö fick folk att bli som barn. Det var nog inte bara jag som åkte hem med blöta vantar. Efter att ha pratat jordens överjävligaste östgötska på Debban så blev vi kändisar i korvkioskkön. Jag blir glad av gatukök som har vegokorv på menyn och av alla roliga samtalar som bara råkar uppstå.

I pyjamas bland grönsakerna

Idag blev jag bundis med den frukt- och gröntansvariga på en av mina två närbutiker. Det började med att jag berömde deras fina grönsaker och slutade med att jag gick hem med salladstips och nyvunnen kunskap om polkabetor. Just den butiken är den jag helst väljer, men eftersom jag inte går förbi naturligt så handlar jag mest där när jag är ledig. Det i sig innebär att jag alltid har på mig pyjamas/slafskläder när jag är där. Snart kommer de väl tro att jag inte har några andra paltor. Eftersom jag själv faktiskt jobbar i butik så vet jag mycket väl medveten om att expediter ser betydligt mer än någon tror. Det gör mig paranoid ibland.

Igår var det lillördag och det firade vi med ett vinevent hemma hos grafikerJenny, en mycket trevlig kväll. Idag är jag hemma och skriver manus, men just idag är allt annat roligare. Som att myspacea lite ny musik och läsa The Tipping Point till exempel.

Jag tycker så mycket om glassbåtslåten.

Music for massor med folk och en stresstunnel

Om det är någon som går på konstfack eller musikhögskolan som behöver ett oskadligt litet projekt så hittade jag ett imorse. Har ni lagt märke till rytmen som blir av alla steg i stresstunneln på centralen? Jag försökte gå i otakt för att bryta det monotona stampet, men det var verkligen svårt och det blev nog mest en halvhjärtad haltning. Det vore spännande att spela in ljudet av alla fötter och göra fint av det.

Hjälp!

Jag behöver hjälp. De tricepsstrecthar jag kan hjälper inte riktigt. Jag behöver fler och har redan frågat massor med kunnigt folk. Har någon ett bra tips lämna gärna det i kommentarfältet, jag uppskattar alla förslag. För när inte ens gymgubbarna kan hjälpa mig är goda råd dyra.

Söndagsnostalgi

Jag blir ofta lite nostalgisk på söndagkvällarna.I perioder så hatar jag dem, men andra gånger är det pure love. I kväll tänker jag på saftsöndagarna på VB med Ellis och Ylva, det var fina grejer. Och här måste jag också nämna den traditionsenliga barnpizzan på Kungskebab som vi åt lagom bakisflummiga ganska många vilodagar back in the days. Ett tag var söndagar stora repardagen, vi gjorde musik och drack Ica Cola. Ibland har söndagskvällarna varit pussar och soffhäng. Just idag är min tid vigd åt att skriva kortfilmsmanus och det är väldigt svårt att få till en naturlig dialog. Hur kan det vara så krångligt?
Hursomhelst så saknar jag alla mina fina veckoslut.

Såhär ligger det till

Det blev en väldigt trevlig kväll och jag kommer vara mätt resten av veckan vilket är enormt bra för min personliga finanskris a.k.a. studentekonomi. Jag önskar att det alltid gick pendeltåg. Då skulle det aldrig vara mer än 10 minuter hem.
Världens bästa saxsolo på repeat hela vägen.

Paxsäsong

Idag är det Alla hjärtans dag och det firar jag traditionsenligt med en romantisk middag.I år är vi sju stycken och med det fler ögon än i fjol att titta djup i. I samband med att middagen skulle bokas började en något rubbad sidodiskussion. Den handlade inte alls om att boka bord, utan om att paxa män. Den höll en helt ok nivå först, men sen spårade det förstås ur och nu är en stor del av den manliga populationen i Stockholm paxad. Så här uttrycker sig en tjej som kom in sent i mailandet och därför inte hunnit paxa så mycket. Jag tycker dock att hon har lyckats fånga kärnan väl.

"Okej, så om jag förstått det här rätt så är alla diskare/plockare på ljunggrens paxade, liksom några ordinära och blonda bartenders, karlar med skägg, långa och rakade män, och alla snubbar på söder och i vasastan samt nån dominique... Hmmm, finns det nåt kvar?"

Jag hoppas alla får en trevlig kväll.

Det är finanskrisen

Jag har ju nämt att min pappa inte är riktigt klok förrut och hade jag själv glömt det så blev jag nyss påmind. Låg och sov i godan ro när det knackade på dörren, Josse kom in och gav mig telefonen, jag sov fortfarande. I andra änden var pappa och han sa "Gå in på blablabla.se, de har någon idé- och koncepttävling. Det är är väl sånt du håller på med? Man kan vinna 15000 kronor!" Lägg märke till att han vare sig sa Hej, Godmorgon eller någon annan konversationsstartare. Därefter berättar han en lång historia om sitt nya trådlösa nätverk. Han avslutar samtalet med att han ska en promenad i skogen. När han lägger på har han fortfarande inte sagt Hej, Godmorgon eller hur är det med dig. Jag antar att jag får nöja mig med att jag vaknade i tid och att jag vet mycket mer om personalen på Media Markt i Norrköping nu.

Knepigt

Något är väldigt konstigt. Det är som att allt rör sig hur fort som helst, men ändå så händer inget. Känner mig inte helt bekväm i det här. Stressad av inget speciellt förrutom att tiden börjar bli knapp och att jag har många beslut att fatta. Mycket konkretism att uppbringa. Det är inte alltid så inspirerande med tomma worddokument. Jag vill snooza bort kylan och vinterslasket.

Nu ska jag baka chokladmuffins. Under tiden rekomenderar jag den här söta låten:

...

Jag är förvirrad idag. Men också har mitt mål och min väg dit blivit mycket tydligare. Jag behöver mer visdom.

Återigen gryr dagen

I gångtunneln vid station Rådmansgatan står det ibland en gatumusikant. Det skulle inte vara något konstigt med det om det inte vore för att han är en liten farbror och faktiskt en ganska duktig musiker.Det är lätt att få en känsla av att han har stått där sen de byggde stationen. Ibland stannar folk, önskar låtar och sjunger lite med honom. Idag när jag skyndade förbi så stod där två små gubbar och sjöng en Fred Åkerströmlåt i stämmor. En oväntat fin start på dagen.

Dagens felhörning

Idag fyller en kompis till mig iår. Jag ringde upp för att gratulera honom och kolla så att han inte var gräddförgiftad. Han hade felhörningsöronen på och lyckades få det till att jag frågade om han var gräddfistad. Jag antar att det inte bara är i mig ordet gräddfisting väcker riktigt sjuka tankar.

Jävla facebook

På facebook finns det mycket fånigt, men jag tror nog friend facts tar priset. För 71 virtuella silvermynt som jag tjänar ihop på att svara på töntiga frågor om andra kan jag få reda på vad de har svarat på om mig. Jag kan nämligen se vilka frågor folk har svarat på (men inte vem som har svarat) och mixen av att ja, Malin passar i tights och Nej, Malin är inte snygg gör mig konfunderad. Fast å andra sidan har jag svarat att jag tror att alla jag känner är oskulder... jävla facebook.

Cello song

Världens finaste shortsdans. Låten är också fin.

Helgen i genomskärning

Gå hem tidigt och lägga sig i tid. Åter igen har det visat sig att det inte ligger för mig. Både fredag och lördag blev det betydligt längre nätter än vad jag hade tänkt mig. Det gör inget, det har varit en rolig helg. På fredagen var det skolpub och fest med lite skolkompisar. Igår var det farväl till korridoren hos Anton. Därefter dans och lekar på Kolingsborg. Erics reklambrillor gick varma. Sen var det smink och tv-spelsragg. Det var My och fantastiskt roligt med unisextoa. Lite konstigt att stå i toakö medan karlarna nyttjade pissoaren brevid mig.
I igår var jag helt sanslöst trött på efter en tuff vecka med alldeles för lite sömn (som vanligt). Var helt förvirrad på jobbet och såg munnar röra sig, men jag hörde inte ett ord. Idag var det mycket mer piece of cake. Det bästa var en kille som provade jackor och speglade sig i hundra år. Han var toltalt omedveten om att han var iaktagen och gjorde därför sina allra bästa spelminer. Kunde knappt hålla mig för skratt när han slutligen kom till kassan.

På lördag är det alla hjärtans dag. Då blir det romantisk middag med mina fina babes. Jag längtar redan. Until then, en lärorik vecka till förhoppningsvis.

Lately

För ett tag sen var den här låten något jag kunde lyssna på med välbehag. Och jag kunde instämma i texten. Så är inte fallet längre. Det här är min blåsa i munnen. Men den här låten är så väldigt fin och jag kan inte riktigt låta bli den.


jaja, jag vet att jag har spelat den förr.

Smygskrattarna

Åh. Det är underbart när folk uppenbart tjuvlyssnar och nästan inte kan hålla sig för skratt. Det rycker i ansiktet på dem och stone facet krackelerar. Jag vill också skratta högt när jag tjuvlyssnar på roliga samtal. Synd bara att man inte verkar riktigt klok då. Det är ju mycket bättre att göra som den söta tanten som rastade sin katt utanför huset där vi var på fest idag. Hon la sig i samtalet och fick därmed tillåtelse att skratta.

Korta rumpor - långa fickor

Idag såg jag en tjej som hade för kort rumpa för sina jeansfickor. Det gjorde mig glad, inte alls på det skadeglada viset utan snarare på ett samhörighetsplan. Min teori om att jeansbolagen inte mäter hur långa rumpor folk faktiskt har, utan bara gör fickor på måfå fick därmed vatten på kvarnen. Jag vill även förtydliga att även en bred rumpa kan vara kort. Det har inte något med storlek att göra.


Länge har tankar om vilken kategori den här bloggen tillhör surrat i huvudet. Jag tror jag har knäckt nöten. Mondaymorningsaturdaynight är en betraktelseblogg och ett textlaboratorium. Nästa gång någon frågar så ska jag säga det.

Stavningskontroll

Sen jag fick min ordlista har min stavning gått åt helvete. Igår kunde jag exempelvis inte stava till noggrann. Fortsätter det såhär får jag väl snart slå upp katt också.

Kicken av en idé

Det är när jag går hem från skolan, någonstans mellan Tulegatan och Rådmansgatan, som tankarna brukar ramla in. Vet inte om det är bristen på papper och skrivbord som gör det? Kanske är det den friska luften och kylan? Eller bara att hjärnan gillar när benen rör sig. Det skönaste som finns är när det säger klonk i hjärnan och man får en idé. En sällsynt härlig form av kick uppstår. Jag ger tanken en stund och sen börjar jag ifrågasätta den. Nu mer än någonsin. Direkt tänker jag funkar det, håller den? Och dissekeringen är igång.

Äckligt i Vasastan

En del invånare i Vasastan har uppenbarligen både hundar och ryggproblem. Jag vet inte om det är just problem med ryggen, men uppenbarligen är det något som gör att de har lite svårt att böja sig ned och plocka upp efter sina hundar. Vet inte om hundtätheten är extra hög just där gentemot andra delar av stan, men avföringen på marken är definitivt mer frekvent. Jag förstår inte problemet? Det är jätteäckligt för alla som måste vara på sin vakt för att inte få snusk under skorna. Vissa av oss (läs jag)har faktiskt hundbajsfobi! När man läser det här skulle man kunna tro att jag närmar mig 75-årsdagen och äter citron med taggtråd till frukost.

Ofräscht inlägg om näsblod

Idag har jag nästan förblött genom näsan (igen). Blod överallt, på golvet, byxorna och på skrivbordet. Riktigt härligt. Blev frukstansvärt groggy och ynklig på kuppen. En halvtimme och en apelsin senare började jag bli ok igen. Efter ytterligare en timme tänkte jag att jag nog ändå kunde gå på mitt bokade träningspass om jag tog det lite lugnt. Nu i efterhand är det inget jag rekomenderar någon. Förblöder man nästan så tränar man inte efteråt är dagens lärdom eftersom man blir väldigt konstig i skallen av det hela. Ringde mamma och beklagade mig. Hon tog ner mig på jorden och sa att jag varken hade blött flera liter och inte heller varit nära att förblöda. Enligt henne var det bara chock. Enligt mig var det ett blodbad värdigt vilken krigsfilm som helst.

Träffade en gammal vän på tunnelbanan idag förresten, har inte sett honom på säkert ett år. Jag blev så himla glad, det var så kul att ses. Vi umgicks nämligen en del back in the days, fick flashbacks från både Norpan och RR. Att springa in i honom var dagens behållning.

Dagens hybris - Brev till Popcirkus

Snälla SVT, kan inte jag få ha en egen nördhörna i Popcirkus? Ni har en ju publikkamera. Ni skulle behöva en popnörd från folket också. Jag har kommit på värsta konceptet och det skulle kunna vara det som sluter cirkeln.


Och det här var dagens hybris för den som undrar.

Formuleringsångest

I fredags fick vi en läxa över helgen som bara blir läskigare och läskigare. Den har malt och malt hela helgen, men jag vet inte om jag kommer någonstans med den. Förmodligen beror det på att jag är lite skaj för uppgiften och för att man ibland vänder ut och in på sig i onödan. Keep it simple är fanemej både det lättaste och svåraste som finns. Vet inte om vi ska kalla det här för formuleringsångest, för det är inte skrivkramp. Den här veckan ska jag förövrigt försöka ta tag i att träffa lite folk som jag av tidsbrist har försummat. Nu blir det andra bullar mina vänner.