Idag är en historisk dag på många sätt. Jag har nämligen åkt pulka för första gången på 150 år. Det gick inte alls lika fort som jag mindes det, men det var lika roligt. Täckbyxor och snö innanför tröjan. Det var lite som att vara tio igen. Backen var aningen guppig och ett mycket elegant blåmärke pryder nu min korsrygg. Vid pulkabacken fanns en backhoppningsbacke, vi åkte i skuggan av den. Backhoppning, världens sjukaste sport,näst efter hockey och curling. När jag kom hem stod en fin och god semla som Josse hade gjort åt mig och väntade i kylen. Jag visste om den, men jag blev ändå väldigt glad. Det krävs inte så mycket ibland.
Det finns ju fler sätt den här dagen är historisk på och det är ju kungaförlovningens förtjänst. Jag är inte rojalist alls och alla regler som har uteslutit Daniel Westling från alla möjliga tillställningar är fruktansvärt fåniga. Nu slipper han vara objuden och det gör mig lite glad på något sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar