He was real

Det här är jag idag.

Räta vinklar

En liten sak jag undrar över och har funderat kring de senaste dagarna. Om man ägnar enorma mängder energi åt att måla sig in i ett hörn. Hur kan man då bli förvånad när man sedan befinner sig i det nämnda hörnet?

I hate to say I told you so

Tänka sig, idag har ingen sagt att det är sååå himla mysigt med hösten. Ingen har sagt ett ord om höstpromenader, stickade tröjor, böcker och rykande koppar med te. Idag öppnade sig nämligen himlen och hösten visade sitt rätta ansikte. Paraplyer som svamptoppar ovanpå människokropparna och kutande axlar på alla som försökte värja sig mot ovädret. Ingen sa "Ahmen, vilket mysigt höstväder vi har! Det är ju det här man längtar efter när det är 25 grader varmt och blå himmel! Jag kan knappt vänta till det regnar snöblandat!". HA! Kan vi bara slopa myset nu och bara erkänna att den är årstiden är fasanfull ?

Blod, svett och krita.

Plötsligt händer det - man klättrar en 6A + på Karbin (alla vet att det är tuffare graderat där). Efter det inser man att det får vara slutmesat nu, ska jag nå mitt till-jul-mål är det dags att satsa. Utav bara helvete. Och jag tror inte det är omöjligt längre alls. Jag är så sjukt peppad på att fixa det här nu. Wish me luck.

Skillnaden mellan fisk och hundar

Ibland träffar jag människor som jag på fullaste allvar inte förstår hur de tar sig fram i tillvaron. En del av de här personerna får mig också att tro att man kan komma undan med lite vad som helst bara man har tillräckligt fördelaktigt yttre. Härromdagen visste en av de här personerna inte skillnaden mellan att vara sneaky och sniken. Konsekvensen av det samtalet blev inte bara att jag suckade från botten av mitt hjärta, utan även att hon inte förstod mitt skämt. Jag sa nåt i stil med att det är tur att jag är så sneaky. Och man kan säga att hon inte tyckte att snikenhet var något man skröt om, det kan man ju tycka att hon har en poäng i.

Värt att hålla käften

En liten fråga bara - varför tror folk att "Du ser helt förstörd ut" är något snällt att säga? Låt mig vända det såhär, tänk dig att du har en relativt pissig dag och tycker att alla som ens tittar på dig borde få något sorts straff (inte döden, men kanske 18 piskrapp) . Du kanske är tröttast i världen och inuti din bröstkorg kanske ett litet monster som äter hålrummen i dig större härjar. Du kanske bara helt enkelt är sjukt less på det mesta. Du kanske vill gå i idé till våren väcker dig. Du kommer inte bli gladare av få höra att du ser jävlig ut. Också! Lök på laxen så att säga. Dags att kanske ta till det där gamla uttrycket tala är silver, men tiga är guld (alltså värt). Ser någon riktigt schleten/förstörd ut vet den personen garanterat redan om det. Just sayin'.

Stadskläng

Stadsbouldring verkar inte vara så himla ovanligt. Frågan är om 1.Det är olagligt? 2. Bryr jag mig om det? 3. Hur smart det egentligen är? Ahja, Det får vänta till våren, som precis allt annat.

I am turtle

Ibland orkar jag bara inte hålla ihop mig själv. Orkar inte vara hej och tjenis, orkar inte prata. Orkar inte kränga själen utanför skalet. Känner mig som en sköldpadda och när jag inte orkar drar jag huvudet bara in mitt huvud. Där hör eller ser jag inget. När det känns ok igen kommer jag ju ut. Man får vara glad för det lilla och jag är överlycklig att jag aldrig känner mig som en struts. Kommer aldrig bli så tjockskallig att jag kör huvudet i jorden och låtsas som ingenting. Att vila lite inne i mitt skal lite nu och då kan jag däremot gott unna mig tycker jag.


Och nej. Jag är inte sur. Bara trött, trött, trött. trött, trött.

"Alltså Malin, jag hatar dig!"

Jimpan ( Gymmy the gymhoe) och jag har tränat idag. VI körde bänkpress, en jävla massa chins och mängder med bentjofräs. När Jimmy tränar svär han mycket och efteråt kan han sällan gå ordentligt. Mycket festligt.

Det han säger är alltså "Malin, jag hatar dig - nu är det din tur!"

Sen dansade vi och rullade runt på pilatesbollen ett tag.

Don't break away

Den här låten. Den går varm här. Den svärtan som finns i den tonsätter rätt bra en del saker i mitt bröst. Jag blir helt till mig. Igen och igen och igen. Gingers do have souls och visst känns det som att Billy Braggs ande vilar över det här.

Mellandagen

Någonstans på internet skrev mina Astrid att idag känns som en dag som inte står i almanackan. Hon har rätt. Det här är en mellandag. En dag som går fort och inte riktigt spelar någon roll. Ändå har Steve Jobs hunnit bege sig till de sälla jaktmarkerna och Tomas Tranströmmer har fått Nobelpriset. Sådana världsomvälvande händelser är vanligtvis inte ingredienserna i en mellandag. I senaste numret av Bergsport står det om en tjej som avslutat sin gradjakt och istället numer klättrar efter känslan. Att det ska kännas på ett visst sätt och först då är det bra. Hela mitt liv är på känsla och idag är en dag som inte känns, alls. Man skulle kunna göra lite vad som helst idag och inget kommer riktigt räknas.

Höstläckaget

Jag hatar hösten - jag gör verkligen det. Avskyr att orken man hade under sommaren är väck. Jag behöver redan sova väldigt mycket mer, och ändå ibland blir jag så trött att jag inte ens förmår tänka. Jag klarar inte riktigt av att förlikas med tanken på att tvingas leva på halvfart under mörkertiden. Det plågar mig, men jag vet att jag får acceptera att det är sådan jag är och att det finns inget sätt för mig att stoppa energiläckaget. Det hjälper inte med promenader, träning och regelbundenhet för mig. Det gör faktiskt inte det. Min kraft rinner ändå ur mig. Det är inte så lite ledsamt att höstarna ska sno ork och tid från mig för resten av mitt liv.

Komponenterna att förbättra min klättring

Under ganska lång tid har jag försökt optimera mina klättersessioner. Jag har undersökt och testat hur man ska förbereda sig, försökt komma på hur man ska tänka. Klättring är en mental sport, så även huvudet måste vara med. Något gör ju trots allt att en del pass bara flyter på helt härligt, medan andra är helvetiska skitpass där varje meter är en kamp.

Hittills har jag kommit fram till detta:
- Börja peppa och längta tidigt på dagen. Det ska riktigt klia i kroppen. Detta har jag även försökt applicera på styrketräningen, men det är ju liksom inte skojigt på samma sätt.
- Ät ett välbalanserat mål ca 4 timmar innan passet. Långsamma kolhydrater och sånt ni vet.
- Ät något snabbare kolhydrater, typ en banan eller så precis innan.
- Vatten, vatten, vatten.
- Klättra med roliga människor.
- Sätt upp ett tidsbestämt mål då du ska klara något. Då blir varje klättring viktig, även om om det blir en skitomgång.
- Fundera över det du inte klarade sist och varför - då kanske man klarar det nästa gång.

Söndagspop från Tommy

Min kompis Tommy har känsla för det finfina. Se och njut. Tacktack.

Det en kattunge får dig att inse

Idag trodde jag på alldeles riktigt att jag skulle dö sötdöden (det var varit en helt ok död, tro mig). Var på besök hos Ylvas syster Moa och fick kolla på deras minisiamser . Det finns inte riktigt något som får mitt hjärta att bli så mjukt som det blir av djurungar. Att hålla en så här liten levande varelse i handflatan och känna små snabba hjärtslag i fingertoppen får mig att bli väldigt ödmjuk inför livet. Den här lilla upplevelsen ska jag leva på en stund och under den tiden ska jag inte kattungesurfa, för jag vet att det bara kommer sluta med att jag behöver en liten, liten katt.