Pre London

Nu tar jag lite semester från skola, jobb, stockholmslivet och så även den här sliriga bloggen. Om ett par timmar tar jag bussen till Skavsta och möter upp småsyskonen och pappa. Sen drar vi till London. Det ska bli riktig roligt, jag älskar den där smutsiga staden. Vi har inte gjort upp så många planer och det är skönt att ha det så. Jag propsar på Tate och inser att det kommer bli en hård strid mellan min vegetarianism och lillebrors kärlek till döda kossor.

Du är vad du läser

Den här boktraven pryder min soffa. De här böckerna får mig att framstå som en riktig spelevink.

Insikt

Det är möjligt att jag var Sherlock Holmes i ett tidigare liv.

Ett textberg och en resa till London

Nu är det inte långt kvar alls i skolan. Ska bara jobba undan det sista så är det ganska klart sen och eftersom jag jobbar bäst när det brinner i knutarna så har jag ett ganska mastigt berg att jobba mig igenom nu. Hela dagen har jag satt upp hållpunktstider. Kl.15:00 skulle till exempel mina reklamfilmsmanus vara klara och skickade. Det sjuka är att det här systemet faktiskt fungerar. Lite parallellt med detta försöker jag packa, för imorgon åker jag till London. Det här med att packa är inte alls min grej, jag får ångest bara av att välja kläder om jag ska ut och dricka en öl. Hur svårt kan det vara att packa lite saker som passar ihop med varandra och stoppa dem i en väska? Skitsvårt tydligen. Nu försöker jag mig på att skriva ett CV och en intervju med mig själv. Också skitsvårt. Det är mycket lättare att läsa om Te-hus och roliga butiker i London. Ser verkligen fram emot resan!

Schyffert, X-men och ickekvällar.

Ickekvällar är de där när man inte gör något och att göra ingenting är det man behöver mest. Det blev en sån i kväll. Medan ett gäng anteckningstoplar/krav har legat i min pereferi och pockat på uppmärksamhet, så har jag tittat och gråtit till både X-men och The 90S- ett försvarstal. Henrik Schyffert kanske inte har valt allvarsdörren så värst ofta, men han verkar ha hittat till människodörren och det ska väl den gamle ironikern ha lite cred för. Trodde aldrig Schyffert skulle få mig att böla. Jag är chockad. Och blödig.

Twilight Sad kompar min söndag

Som att vara i ett flöde.

Drama

Man kan ju tycka att vi borde kommit längre. Men likförbannat sitter vi och bölar över samma gamla män. Inte precis samma, men över samma grejer som när vi var 16. Man kan ju tycka att vi borde kommit längre, men det är väl precis samma saker som fortfarande gör precis lika jävla ont. Nu som då. Det har varit mycket drama den här helgen, själv har jag varit lyckligt förskonad från det, men ändå inlindad i ett stycke av stans flottigaste ångest. Hur det än är, var och blir så aktar jag mig och tänker bara lite efterklokt att det är ju bara såhär som det är. Vad kan jag göra åt det? Men jag kan ju tycka att jag borde kommit längre.

Pannkakstårtan

Pannkakstårta som blev omdöpt till pattkakstårta och några glas rosé, det är bra grejer en onsdag. Så även samtal om kommunikation och gånga tiders fyllespyor med Eric och Elina. Det är nästan så att jag börjar gilla onsdagar. Det kommer inte bli pannkaka av den här kvällen, det känner jag på mig.

Just det, här är skälet till namnbytet på tårtan. Det finns liksom vissa likheter med ett bröst.
http://elina.blogg.se/images/2009/0-5badbd4bb17dfbe6bec89d7a67a834_39297121.png

En sunkig gammal tisdagsdagstant.

Ibland känner jag mig väldigt sunkig. Brevid mig på tåget imorse satt fyra stycken tonårsbrudar, så fixade att man kunde tro att de skulle vara med i en musikvideo. OK, om det hade varit lördagkväll, då hade jag också orkat fixa frillan, men idag är det ju nästan bara måndag. Det är ju nästan så att jag blir lite imponerad, nog för att jag är fåfäng, men inte tillräckligt för att orka se ut som någon av Avril Lavignes körtjejer mitt i veckan. Sunkig i jämförelse, men samtidigt väldigt avslappnad och tacksam för att jag aldrig kommer vara 15 igen. Antar att det är lika bra att jag vänjer mig, för om en vecka blir jag 25.

Idag tryckte jag på SKICKA och mina arbetsprover flög iväg genom cyberspace. Nu får det gå som det går. Skönt att det är över.

Topp-5 tankeriktningar idag

Vimmelkantig är väl det perfekta ordet för att beskriva mitt tillstånd just nu. Ägnade natten åt att bli färdig och när kvällen kom så blev jag äntligen klar. Då insåg jag att ett intyg saknades. Ett litet förbannat intyg. Det innebar att jag inte kunde skicka mina ansökningar idag.Men det är snabbt fixat imorgon och nu är några månaders kärvande till ända. Likförbannat kändes ändå som en fet pinne i hjulet. Mitt grubbel var borta imorse när jag vaknade och det är bra. Jag har inte tid med sånt där. Imorse på väg till skolan funderade jag över topp fem tankeriktningar för min hjärna just nu och det är ju inte utan att jag känner mig en liten aning fjantig.

1.Framtiden
2.Framtiden/arbetsproverna
3. Diverse saker relaterade till män
4. Träning
5. Sandaler

Grubblet

Jag skriver mitt personliga brev. Det är det sista jag behöver göra i min ansökan. Mina tankar handlar dock inte om hur glad och ambitiös jag kanske är eller vill vara. Jag har fastnat i ett grubbel så jag vänder, vrider, klämmer på möjligheter och omöjligheter. Analyserar och försöker bringa ordning i mitt träsk av tankar. Och tänka sig,det är precis lika krångligt som vanligt.

John Ajvide Lindqvist styr mitt boende

Aldrig i livet att jag skulle kunna bo i Blackeberg, det skulle inte mina nerver fixa. Vampyrskräcken skulle ta knäcken på mig på bara ett par dagar. Jag skulle inte våga gå i vare sig skogen eller gångtunnlar. Såg att Människohamn har kommit i pocket nu, efter jag har läst den antar jag att även ett skärgårdshus är fullkomligt uteslutet.

Dregelbytare

Josse och jag letade igenom hela Götgatan efter skor igår efter träningen och det visade sig vara mission impossible. Inga skor dök upp, så jag får helt enkelt vänta till London. Där om någonstans måste det ju finnas sandaler. På pendeln hem satt ett par fastklistade vid varandras munnar. De hånglade konsant och deras smackningar ackompanjerade hela resan . Tjejen kysstes dessutom med öppna ögon och själv försökte jag hålla mina på allt annat dem. I mitt huvud hörde jag mamma säga "dregelbytare" och Natta "Get a room". Vet om jag kanske är pryd, men jag blir alltid lite generad av den typen av situationer. Det känns som att man inkräktar på någons förspel. Jag undrar varför det känns mer ok att 14-åringar suger i sig varandras tungor offentligt än när vuxna gör det? Som sagt. Jag är väl pryd.

Toppnoteringar

Ibland är tillvaron väldigt behaglig. Solsken, sovmorgon, mys och ikväll ska vi grilla här hemma med några vänner. Inte konstigt att mina fötter är lätta. Sen ett par dagar har mitt humör hittat någon sorts toppnotering och stannat där. Ingenting känns särskilt svårt eller krångligt. Oväntat, men samtidigt väldigt skönt.

Den här helgen verkar gå i matlagningens tecken, det kanske låter som något helt normalt, men det är det inte i min värld. Mat är oftast bara jävligt tråkigt. Igår lekte iallafall jag och Carro "Halv åtta hos mig", jag lagade Malins röriga qinouasallad med franska champinjoner, mycket delikat och ibland är det roligt att inte bara äta ägg. Carro stod för drinkarna. Kvällen fortsatte med My och ett besök på Söder (förstås). Eric var frivilligt nykter och fick höra helt ocensuerade versioner av allt möjligt. Stackars och grattis hans öron. Kvällen slutade med att jag tog en liten genväg till Ringvägen, men jag lyckades gå lite vilse bland alla identiska hus, vilsenheten blev inte långvarig och natten fortsatte precis som man vill en tidig lördagsmorgon. Nu är det dags att ge sig på matlagandet ikväll, jag ska bränna några spett.

Undrar om jag ljuger?

Ibland är det plågsamt uppenbart att jag inte når fram. Skulle behöva lägga en hand på axeln, men vid skärmen tar det obarmhärtigt stopp. Jag inbillar mig att det skulle göra skillnad om jag fysiskt var där. Blir orolig av att en del vänner är rädda för att störa mig. Känner någon så, så har jag verkligen misslyckats råmycket. Jag funderar på tillräcklighet och närvaro. Knepiga saker.

Jag har tänkt mycket på olika lager i hjärnan på sistone. När jag började min utbildning var jag ganska säker på att de idéer som kom instinktivt var de bästa. Jag har ändrat mig på den punkten. Det som kommer instinktivt och först är det översta lagret och därmed ofta vansinnigt oorginella. Förmodligen eftersom det ligger överst hos de allra flesta. Havet och fiskar hör liksom ihop. Om man tvingar hjärnan tillräckligt så kommer den avvika från de där spåren och jag älskar alla kluriga vägar som hjärnan kan ta.

Ibland och inatt unnar jag mig att tänka det är väl inte hela världen. Undrar om jag ljuger?

Hopprep, fria vikter och en miljard linfrön.

Första ordentliga träningen på ett par veckor satt om en smäck. Jag känner mig som en ny människa alternativt som den jag vill känna mig som. Alla uppvärmningsmaskiner var slut på gymmet. Jag och Johanna lämnande in våra träningskort som pant, lånade varsitt hopprep och skuttade ett tag i parken utanför. Roligt och svettigt. Något verkar ha hänt sen jag var elva dock. Förmodligen har jag blivit lite längre/äldre och det satte snarskank för hoppandet. Sen gick vi på de fria vikterna och det är fantastiskt att man kan bli så lugn av att bara lyfta tyngder en stund. Vi tittade på ett danspass medan vi stretchade, ingen gjorde likadant som någon annan, ingen höll riktigt samma takt, men alla skrattade och jag blev varm i magen av de glada ansiktena.
Nu är jag vaken alldeles försent som vanligt, vaken för att måla linfrön. Naturligtvis helt sjukt illa vald tidpunkt. Imorn blir det reklamfilmsmanuslektion, ska bli spännande.

och ingen missar väl min nya blogga? Bra.

Eventafton och ölöverpriser

Slutprojekt, check.
Slutevent, check.
Arbetsprover, inte lika helt check.
En vecka till sen så är jag klar med även dem. Det brinner i knutarna nu. Igår var sluteventet, det var på det hela taget en trevlig, men lång tillställning. Att mamma och syskonen kom var jättefint och att de lyckades ta vägen över Klara kyrkogård, Malmskillnadsgatan samt någon annan skum plats var väldigt roligt. Min vägbeskrivning var bara gå rakt fram från centralen, men jag missade nog att tala om vilken uppgång instruktionen gällde ifrån. Jag antar att jag inte ska raljera över det där, jag vet att jag fortfarande frågar folk om var jag befinner mig ibland. Dessutom är det lyxigt att få gå lite vilse och att inte kunna varenda genväg. Efter eventet tog vi en sväng förbi Riche, för att spana in framtiden som Eric uttryckte det. Och om min framtid är kostymgubbar så såg jag den! Sen blev det visst en runda på Utecompagniet också. Svenskar och utesäsongen, gasolvärmare och jackor, men det är ju så härligt att sitta ute, eller? Som vanligt blev jag irriterad av av ölöverpriserna som råder runt svampen. Jag tycker aldrig öl bör kosta mer än 42 kronor. På Stureplan kostar den runt 64 kronor. 64 kronor är bara fjantigt. Det är ju samma märken och samma mängd som bara ett par kvarter västerut, jag kan inte hitta något hållbart skäl till överpriserna. Seså. Gör om, gör rätt. Hursomhelst så var det en grymt rolig kväll. Den slutade med bullar, gapskratt i busskuren och en finfin igelkott.

Den lilla världen

Världen är sådär jätteliten nu igen. Alltid är det någon som känner någon. Det skulle förmodligen inte ens hjälpa att flytta till innersta Amazonas. Där skulle jag säkert möta någon brylling till någon från min högstadieklass. Jag ser det framför mig, jag skulle stå där med en djungelguide och skrocka att ojoj, vad världen är liten. Det var på sätt och vis den lilla världen som drev mig från Norrköping, jag undrar hur länge den kommer vara charmig i Stockholm? Så länge mitt hemlighetsbehov håller sig borta är det lugnt. Så länge jag inte gör saker i smyg behöver jag inte känna mig stressad.
Har haft världens lugnaste, billigaste helg. Tid i soffan med tankarna och idag kom Johanna hit. Vi åt glass och jag klippte en tjusig frilla på henne. Någon sorts spretig hjälm med hellugg och flikar. Chopchopchop. Det blev fint iallafall. Annorlunda. Någon hade frågat henne hur jag har lärt mig att klippa. Sanningen är att ingen har lärt mig det, däremot jag hade många dockor när jag var liten...

Farmor och E-Type

Min farmor har åsikter om det mesta, just idag var det E-Type som var på tapeten. Hon tycker, jag citerar "att han skulle se lite trevligare ut om han hade det där långa håret uppsatt och om han inte skuttade och hoppade så mycket som han gör". Själv undrar jag mest hur många solglasögon E-Type slarvar bort per år? Är han en sån som glömmer bort att han dem på huvudet och letar sig halvt fördärvad innan någon säger till honom?

Jag är hemma ikväll för att få bukt med min trilskande förkylning. Utanför faller det första vårregnet. Vore jag inte sjuk så skulle jag vandrat min obligatoriska vårregnspromenad nu. Fönstret är lite öppet och det luktar precis som det ska göra en regnig majkväll. Förövrigt är det underbart att världen är, för att använda ett gammalt härligt uttryck; lush igen. Jag har längtat.

Kristian Antilla är allt bra fin.

Playlists

Det blev iallafall den märkligaste Exilen. Kändes både fint och konstigt. Lustigt att jag fortfarande kommer undan med att spela indie från innersta skrivbordslådan. De här låtarna blev hursomhelst lite extra uppskattade och en del av dem fick jag skriva ner på små lappar. Ett sätt att sprida musik som inte ens IPRED kan stoppa.
Dan Sartain - Tryin to say
The Who - Teenage Wasteland
Fanfarlo - Harold T Wilkins
Nick Lowe - So it goes
Bear Quartet - Put me back together
Vi funderar på att expandera. Vi funderar på att hitta ett dansgolvsställe.


Om ett par minuter ska vi redovisa slutprojektet och jag är rätt nervös. Men efter det kan jag se fram emot vad jag har lovat mig själv som belöning för allt slit.
Missa förresten inte vår slututställning den 12/5 på Chinateatern.

Statusen

Man kan vara trött och man kan vara helt slut. Just nu lutar det väldigt mycket åt det sistnämnda. Nu är iallafall slutprojektet nästan färdigt och playlisten till Exil är spikad. Några inte så välvilliga basciller har slagit klorna i mig och jag snorar, hostar och tror att huvudet ska trilla av. Förkylningar kommer ju alltid lägligt. Så även denna. På söndag ska jag boka in kvalitetstid med min säng.
De senaste dagarna har verkligen jag slagits av vilka snälla vänner jag har, som ställer upp och ritar grejer åt mig mitti nätterna, som kör bil om jag ber dem, som konsulterar mig vid behov och som orkar lyssna på mina gnällspikpeakar. Jag är er evigt tacksam.

och jag är medveten om den något sviktande uppdateringsfrekvensen, men jag har inte hunnit iakta världen de senaste dagarna. Jag återupptar det imorgon.

Fruktlarmet

Jag blir trött av alla larm som går hela tiden. Vem ska orka ta till sig alla dessa råd? Det senaste larmet rör frukt, det som man förrut skulle vara så noga med att få i sig tillräckligt av orsakar nu fetma. Det gick på en natt. Otroligt. Tack media, nu härjar spöket socker fritt igen. Undrar vad man ska äta istället för frukt nu? Fibertabletter och c-vitaminbrus kanske? Jag har alltid tyckt att dieter där man i princip bara äter grädde och bacon är obehagliga, det går inte att bara äta massa sovel, kom igen. Snart kommer något nytt rön och det kommer sluta med att vi bara kan äta burkchampinjoner. Until then så knaprar jag i mig ett äpple och stoppar en banan i väskan för jag tänker aldrig banga min älskade frukt.

Och slutprojektet börjar närma sig mål.

Andrew Bird och Laura Marling på Strand

Jag har varit på spelning ikväll och låt oss börja med det viktigaste, nämligen att det var så sjukt bra! Jag är helt lycklig (och minst lika svettig). Jag ville aldrig att det skulle ta slut. Herr Bird började om när han inte hittade groovet, det gillar jag. Att man ger sig lite fler chanser, att det inte behöver vara perfekt på första försöket. Det kan vara det som spred all den här glädjen och som sagt - kunde jag slå frivolter så hade jag gjort det hela vägen hem. Precis så bra var det. Laura Marling var inte riktigt lika fantastisk som den där vinterkvällen på Debbans bakficka. Kanske för att Marcus Mumford inte var där och spelade med sina magiska fingrar, men det var ändå väldigtväldigt fint. Omöjligt att tro att hon bara är 20 år. Lyllo alla dem som var där i kväll. För satan, det var så jävla bra!

Så glädjer du en blivande copywriter

• Säg aldrig "Jaha, du är en sån som skriver slogans". Ja, men det är nog inte så att man börjar varje morgon med ett par slogans. Faktiskt.
• Lär dig skillnaden mellan write och right.
• Säg inte heller att copywriters blir folk som inte är tillräckligt duktiga på att skriva för att kunna leva på sitt författande. Ohwell.
• Men säg hemskt gärna "Malin, jag har det perfekta jobbet för dig och du får börja klockan 10.00 om du vill det - här är kontraktet".

Töcken och vilda nätter

De senaste dagarna är lite utav ett töcken. Det blir lätt så om nätterna är lika långa som dagarna. Speciellt om det är mycket av allt. Som det alltid är. Min självdisciplin har åkt på däng den här veckan, milt sagt. Det är väl bara att vänja sig. För nu är våren/försommaren här. Nu kommer alla jag känner bli semesteralkisar och uteserveringsöl kommer vara den naturligaste saken i världen. Jag längtar efter parkhäng och nattpromenader på Söder. Sommarklänningar,skoskaviga sandaler och solglasögon och en miljon svängar förbi Debbans uteservering.

Det bästa den här dagen var när min kompis Gunnar dök upp i butiken. Honom har jag inte träffat på två evigheter (åtminstone två år). Jag blev rent ut sagt så jävla otroligt skitglad! Helt klart bäst idag. Bannemig.

Imorn ska jag se Andrew Bird. Det blir fint.