Drama

Man kan ju tycka att vi borde kommit längre. Men likförbannat sitter vi och bölar över samma gamla män. Inte precis samma, men över samma grejer som när vi var 16. Man kan ju tycka att vi borde kommit längre, men det är väl precis samma saker som fortfarande gör precis lika jävla ont. Nu som då. Det har varit mycket drama den här helgen, själv har jag varit lyckligt förskonad från det, men ändå inlindad i ett stycke av stans flottigaste ångest. Hur det än är, var och blir så aktar jag mig och tänker bara lite efterklokt att det är ju bara såhär som det är. Vad kan jag göra åt det? Men jag kan ju tycka att jag borde kommit längre.