Ickekvällar är de där när man inte gör något och att göra ingenting är det man behöver mest. Det blev en sån i kväll. Medan ett gäng anteckningstoplar/krav har legat i min pereferi och pockat på uppmärksamhet, så har jag tittat och gråtit till både X-men och The 90S- ett försvarstal. Henrik Schyffert kanske inte har valt allvarsdörren så värst ofta, men han verkar ha hittat till människodörren och det ska väl den gamle ironikern ha lite cred för. Trodde aldrig Schyffert skulle få mig att böla. Jag är chockad. Och blödig.
1 kommentar:
Av någon konstig anledning får jag mer respekt för dig som människa när du skriver att du gråtit till X-men. Go mutantmalin!!!!!:D
Skicka en kommentar