Eldarna

Jag håller mina eldar under nitisk kontroll, men bränner dagligen mina händer när jag låtsas stoppa de rymmande glödkorn som flyger genom decemberkvälllen. Jag håller mina eldar under nitisk kontroll, men låtsas alltid bli förvånad av hur de flammar upp varenda gång jag häller bensin på dem. Jag håller mina eldar under nitisk kontroll, men tänker ändå låt gå, det som händer - händer. Vatten över huvudet och eldkastare i handen för i min värld behöver jag faktiskt inte alltid välja. 

***

Jag behöver mer. Det var allt.

Ett liv med känslorna precis innanför huden

Det finns platser i mig som gör så väldigt ont. Jag besöker sällan dem, har gjort dem till igenbommade rum, där ingen - inte ens jag själv kommer in. Det är knappt att jag själv vet vad som finns där inne riktigt, vet bara att jag stänger in det som gör för ont där. Men ibland är det lite som att mörkret som finns där inne strömmar ut under dörren och då minns jag alldeles för väl, vissa saker blir triggers och så står jag där utanför dörren och ser mörkret först sippra, sen bölja ut runt mina fötter. Så minns jag alla människor som själva bad om att få blekna till skuggfigurer, jag minns vartenda svek, jag minns alla förluster och precis alla gånger jag inte stod upp för mig själv. Nu förtiden blir jag sällan sådär hjärtslitande ledsen och det är ju skönt, men ibland undrar jag om det beror på att jag hanterar saker bättre nu eller på att jag kanske är lite emotionellt avstängd nuförtiden? Jag har levt med känslorna böljande precis under huden stora delar av mitt liv, och gör det ännu. Jag tror bara att jag har skaffat mig nog tjock hud för att hantera det rimligt, men där utanför dörren med mörkret runt fötterna, runt knäna blir huden tunn som på Warantanternas händer, tro mig - där och då - känner jag allt som gör ont. Allt från att få frågorna jag ställer ignorerade till den totala hopplösheten.

Trosor vs. relationer

Igår rensade jag mina underklädeslådor och insåg att det påminde om att städa bland sina relationer. Både de där 350 år gamla, sköna, ingådda bomulltrosorna utan form och resor, samt de sexiga, men totalt odrägliga spetstrosorna som ger en skavsår i häcken fick vackert lämna lådan. Menar såklart inte att en ska slänga bort vare sig relationer eller trosor för att de är lite gamla, nötta eller opraktiska. Frågan är bara om det är värt att behöva ha hängslen till småbyxorna, när en faktiskt har seamless varianter som sitter precis som de ska? Mycket jobb för ingenting är inte värt det, nostalgi är inte framtiden.

Gör ett val, stå ditt kast

Ibland så deklarerar livet - gör ett val. Så jag kryssar mellan tvekan, beslutsamhet och tårar. Livet viskar välj nu klokt,  för du får nog leva med ditt val. Du kanske har tur, men det finns inga garantier. Gör ett val. Välj klokt. Stå ditt kast, var beredd på konsekvenser. Så jag vandrar genom Hägersten i kvällen, vänder på pro's and cons. Tänker krona eller klave. Gör ett val, stå ditt kast.
Väljer. Vandrar vidare. 

Snark

Folk som kommer och går, folk som smäller högt i kravlöshetens dörrar, folk som darrar inför skräckscenariot att någon skulle ha mage att tycka om dem. Stackars, ömkliga små fegisar. Självgodheten i att tro att hej, hur är läget betyder marry me. Ursäkta mig, men nej, det gör det faktiskt inte. Inte i min värld. Och ja, jag är irriterad. Jag gillar helt enkelt inte krångel. Jag tycker svårhet är tråkigt! Mina relationer är och ska vara enkla, ärliga och ömsesidiga. Ingen förbinder sig till något genom att leva upp till det, det enda det innebär är respekt. Jag kommer liksom aldrig be nån om villa, volvo, vovve och 1,8 barn. Inse det. Inse att varje gång detta scenario utspelar sig torkar min lust ut. Russin, Sahara, Chablis - exakt så torr blir jag. 

Enklaste/svåraste

Visst kan vi väl sitta i en ring i varsitt glashus och kasta våra stenar hur länge som helst. Fast jag har ju liksom tröttnat, och nog ser vi väl alla att dessa glasväggar för länge sen är grus? Visst kan vi sitta i en grushög för alltid och leta nya skärvor att kasta. Men jag har kastat klart, alla mina stenar är slut. Kanske är det nu vi medger att alla kan handla orätt och det faktiskt händer oftare än sällan. Kanske är det nu den den där kränkta stoltheten måste bort. Kasta manteln, se det som det är. Ingen är ofelbar, och när vi väljer fel kan vi bara försöka göra om -  i förhoppningen att kanske nån gång göra rätt.

Lucka 18: Lena

Tänk dig att födas till den här planeten och av slumpen bli serverad den här fastern. Det är vad jag kallar tur det. Inte nog med att hon är ett av mina absolut största stöd i livet, hon är dessutom helt knäpp. Alltså jag menar heeeelt knäpp - och det är tur det för livet blir mycket roligare så.
 Av cirka allt som går att uppleva här i livet har vi kommit fram till det bara finns tre saker Lena inte har varit med om. Så hon sitter ju på en del livserfarenhet den här människan. Lena råkar dessutom vara mitt livs bästa sakletare. Det finns inget hon inte kan hitta.  Jag brukar säga nåt som jag vill ha och så tar det ett tag och sen har hon fixat ett perfekt bord, byrå eller bokhylla. Det är verkligen helt sanslöst att hon hittar allt, men det gör hon.
 I långa perioder har hon låtit mig bo hos sig när livet stormat och samma sak har hon gjort för min syster flera gånger om. Varit trygghet, funnits, funnits, funnits. Vi har haft så mycket roligt, och när Lena skrattar så tårarna rinner, då mår jag bra.
Det är förresten Lena som har lärt mig att fickparkera som en kung, så varje gång jag lyckas fickparkera på nåt svårt ställe vill jag helst ta en bild och skicka den som bevis. Ibland gör jag det också, eller ringer och berättar om mina parkeringsbedrifter. Det kan hon ha, det var ju hon som skapade fickparkeringsmonstret. Det finns så otroligt många saker som jag uppskattar mycket med den människa som min faster faktiskt är - hennes medmänsklighet och förmåga till inkännande är liksom bara toppen på isberget. Lyllo, lyllo mig att det finns en sån som Lena i mitt liv. Tack för att jag får ha dig, tack för allt du gör för mig och just det, förlåt för den där gången när jag lämnade en tågbiljett(?) på golvet bredvid din säng i tre veckor...