Villavariationen i promenadernas Älvsjö

Jag tog en kvällspromenad och strövade omkring i Älvsjö. Det här är inte som andra villaområden där alla villor ser likadana ut, nej tvärtom faktiskt. Lyckas man hitta två som ser någorlunda lika ut så har man kämpat väl. På en gata ligger ett muminhus och ett annat som ser ut som en mentalinstitution från 50-talet. Mellan dem ligger en ombyggd kyrka. Undrar om det är lite läskigt att bo i en sån? Jag tycker väldigt mycket om den hysteriska villavariationen här. Medan mörkret föll blev tankarna klarare och jag blev lite mer ok med att tillvaron är förjävla jobbig ibland. Häromdagen insåg jag att mitt jobbmarathon måste hitta pausknappen. Att det senaste årets tempo är orimligt. Att det är därför jag är som jag är nu. Så två veckors vila om två veckor. Sen full fart och all ansträngning i världen för att hitta tråden och rätt spår igen.

Axelprojektet går sådär. Och det är lite som att plocka blåbär i hink. Hundra år utan några som helst synbara resultat. Tålamodet får däng igen alltså.

Lillebror ställer krav

Jag garvar högt när lillasyster berättar om lillebrors tjejkrav. De ska ha eget hår (jag tror han föraktar löshår) och minst 75 i IQ. Det är till att ha krav alltså och han är ju bara 16 nu. Fortsätter det såhär så kommer kravlistan bli längre än Britney Spears raider inom en överskådlig framtid.

Rika singlar i staterna für alle

Titta vad jag hittade, en lista över var man hittar de rikaste singlarna i USA. Well, eftersom jag och ganska många av mina vänner är just singlar så är jag ju inte dummare än att jag delar med mig. Under varje ort går det också att söka resa. Inte så tokigt va? Varsågoda. Listan

Träning borde heta något annat

Jag funderar över begreppet träna. Det är ju skitdumt att det heter träna. Är inte innebörden av att träna att man ska bli bättre på något? Jag förstår folk som tränar fotboll eller ridning. Där måste man träna för lära sig och det kanske snarare borde heta öva. I kontrast står träning på gym eller löprundor i skogen. Det benäms som träning, men man blir inte direkt bättre på något. Man blir förmodligen lite starkare och får bättre kondition, men det är allt och inte direkt något man övar på, eller? . Nej. Jag tror det behövs ett nytt begrepp. Jag tycker inte "Jag ska träna" duger, för vad exakt tränar man på?

Where the wild things are

Jag är inte det minsta sugen på att se filmen, men kombinationen av allt det lurviga och Arcade Fire får mig att se den här trailern tio gånger på raken.

Skratt, sommarkvällar, byggare och vakuum

Den senaste veckan har jag skrattat hysteriskt mycket. Folk är ju som bekant inte kloka och veckan har varit ganska så händelserik. Jag vet inte ens vad som är så roligt, men det skönt att skratta. Det pågår ett litet bygge på jobbet, hela butiken är därmed full med alla sorters hantverkare. De hann knappt stoppa in sin lunchmackor i kylen innan vår kvinnodominerade arbetsplats började koka av hormoner. Det är rena rama högstadiet nu. Ett ständigt spanande och flirtande. Det är bara att skratta åt det och åt alla som kastar långa blickar och gör sitt bästa för att få en skymt av "sin" byggare.

Eftersom det är sommar så är det väldigt många fester, tillställningar och spontanöl just nu. Hej Alkis tänker jag varje gång ett alkoholrelaterat mess trillar in. Alla jag känner pillar på sommaralkistiteln. Så även jag. Gårdagen bjöd på den mysigaste, roligaste förfesten. Några jobb-bruttor och jag satt på låtsasgräsmattan och pimplade vin under den nerfällda markisen på en kompis balkong. Det var precis som att tälta. Utanför markisen piskade regnet. Jag tänkte på alla kojor jag någonsin byggt och jag tänkte på alla mina festivaler. På tälteran. Om jag hade en topp-tio-lista över ljud jag gillar så skulle regn mot tyg vara med på den.

Efter roliga dagar/nätter blir vakuumet alltid ännu lite mer påtagligt. Det är när sorlet tystnar som jag hör vad som verkligen ekar i huvudet. Jag tänker på förluster, men häver det med alla gånger jag har vunnit något. Men som sagt - ekon hörs väldigt bra på vägen hem efter nattbussfärder genom Solberga.

En ny form av gullenussespråk

Dagens, veckans, månadens märkligaste händelse utspelade sig idag i provrummet. Ett par visslade på varandra. Hon visslade för att han skulle komma och kolla. Som om han vore en hund. Han busvisslade på henne när han tyckte något var snyggt. Som om hon vore en bit kött. Jag stod där helt förbluffad och trodde inte mina ögon. Alla som pratar gullenussespråk med sin käresta genast verkar mycket klarare i skallen. Visslandet var verkligen en helt ny upplevelse.

Idag har jag sett nya Harry Potter och jag är inte besviken. Den var storslagen. Jag längtar till den sista nu, men det lär väl dröja en stund. Funderade lite på tåget och gick hem och tog en tjur vid hornen. Hyfsat produktiv torsdag måste jag säga.

Vibratonen

TV-Shop har tagit över tv-tablån i fyran. Jag sitter fastnaglad och tappar hakan konstant. Idag har de velat sälja märkliga vibrationsapparater som ska skaka bort fettet och på så sätt skapa en vältränad kropp. I videon har en tjej en badringsliknande grunka på sig som gör att hela hennes rumpa skakar. Upp till 50 muskelsammandragningar per sekund mässar voiceovern. Är det ens möjligt? Jag hinner inte fundera för nästa fantastiska kommentar kommer så snabbt "alla gillar inte smärtsamma, dyra operationer". Gör någon det? Alltså, jag har inte missat att plastikkirurgi är rätt stort, men det är väl ändå inte den smärtsamma operationen folk går igång på?

"Detta bevisar att vibrationstekniken har en tydligt positiv inverkan på din träning. Med regelbunden träning kommer du att gå ifrån knubbig till sexig, från tunn till muskulös, från tungvikt till lättvikt. Allt helt utan ansträngning!"så här står det i den fantastiska produktbeskrivningen. Jag vet inte, men för bra för att vara sant känns som en platsande klyscha just nu.

http://www.tvins.com/products/vibratone/vibratone.php

Fredag hela veckan?

Jag har ingen semester, men jag har varit ledig i några dagar nu. Jag låtsas att jag har sommarlov. Grejen är den att jag har helt tappat bort dagarna, för när de inte är kravspäckade känns det nämligen som söndag eller fredag hela tiden. Det hela börjar bli ganska så förvirrande. Jag har fortfarande inte haft måndag den här veckan, men ändå hunnit med två söndagar. Jag misstänker att måndagen kommer i morgon när verkligheten är ifatt, det kommer bli en chock när det är fredag igen, bara två dagar efter måndagen. Fast då jobbar jag och då kanske det känns som torsdag ett tag. Jag vet inte. Det är ganska rörigt helt enkelt.

Det är flyt att inte bli kallad damen

Ibland har man flyt och ibland har man det inte. Frågan är om det är vettigt att slippa betala inträde tre gånger på en helg, det kanske vore bättre om flytet gällde större saker, grejer i det riktiga livet. Men jag klagar inte. Gratis är inte så tokigt och det har varit en mysig helg med frugan. Jag är glad för att ingen kallar mig damen (enda gången det händer är när kunder säger åt sina barn att ge tröjan till tanten...) och för att jag förhoppningsvis har vett nog att inte besöka F12 mer den här sommaren. Snart slutar Ylva jobbet och då ska vi baka sushi. Det är roligt att ha en granne igen.

Dagens fröjd

Det är tur att inte Anna Skipper ser mig när jag bakishandlar. Jag undrar om ens den obligatoriska frukten skulle väga upp fördärvet i korgen.

I don't want to face the consequences
of what I've done
I just want to lie here
in the womb of your car.

Hamnade i en musikloop och landade till slut i I don't wanna med Bear Quartet. Jag minns en natt när den var soundtracket till tandborstning, utsikt över Årstaviken och en hand i nacken. Ett musikminne av den fina, varma sorten. Det är därför den får avsluta den här kvällen.

En fast plats i tillvaron för din bärbara dator

Jag må vara lite seg, men jag hade helt missat att det finns laptopmöbler och att IKEA säljer dem.

Det är ju inte så lite rubbat att det ens finns efterfrågan på möbler för bärbara datorer. Alltså är det inte bara jag som är seg, utan även alla de som har missat att man kan ha sin laptop såväl i hissen som i sängen eftersom alla möbler faktiskt är laptopmöbler.

Kolla själva. Jag kan inte smälta det. http://www.ikea.com/se/sv/catalog/categories/departments/workspaces/10710/

Den sockerberoendes värld

Nedan följer fragment ur samtal som nog dessvärre säger en del om tillvaron just nu.

Jag: Vi kanske skulle laga sushi i helgen?

Ylva: Åh, vad gott, men vad dricker man till det - öl eller vitt vin?

Gustav: Det här med att läskmaskinen har gått sönder kan nog vara det värsta som har hänt mig under min tid här på jobbet.

Jag: Ja. Lätt.

En stund senare erbjöd jag Gustav en persika som han tackade nej till, han inte ville ha naturens socker med motiveringen frukt är inte godis. Det är sjuka är att vanliga människor skojar om det. Den sockerberoendes värld ser lite annorlunda ut. Där hädar de som säger att frukt är godis.

Dagens musiktips är tyskt och bra. MissKenichi

Vår tids Elvis eller Mozart

Vissa dagar sker saker som man förstår är historiska händelser. Idag var en sådan dag. Från L.A direktsändes Michael Jackssons minnescermoni. På sedvanligt amerikanskt vis visste sentimentaliteten inga gränser och evenemanget var stundtals en kletig sörja, men så ibland så rördes jag hela vägen till hjärteroten. Det kändes lite fånigt att sitta och snyfta med en skål jordgubbar medan Brooke Shields grät sig igenom sitt hyllningstal. Samtidigt tänkte jag att USA är världens märkligaste plats. En galen mix av ytterligheter. Michael Jacksson var en av dem. Jag undrar om det var möjligt för honom själv att inse hur fantastiskt jävla stor han var. Vår tids Elvis eller Mozart.

Axelbygget

Mitt nya sommarprojekt (ja, jag vet att det börjar bli en del nu) är att bygga upp mina axlar. Jag har nämligen aldrig någonsin prioriterat dem. Mest för att det är så tråkigt har jag alltid urskuldat mig med, men jag har hittat ett skäl till - smärtan. Varenda axelövning jag kan komma på gör helt fruktansvärt ont. Musklerna bränner, svider och kliar. I bakhuvudet ringer någon liten klocka och den där inre rösten säger att det kanske helt enkelt är på tiden att träna upp de här mesiga axlarna.

Av samma slump som vanligt så hamnar jag i något konstigt program och som alltid på söndagar är det "American Inventor" ett program skapat efter samma koncept som Idol, fast för uppfinnare. Det går ut på att mer eller mindre urfreakade typer kommer in och pitchar en mer eller mindre rubbad uppfinning för fyra framgångsrika företagare. Dagens bästa var en babydusch som någon pappa hade uppfunnit för att slippa hantera babybajset. Det är ju det jag säger. Kreativitet är problemlösning. Hans uppfinning gick inte vidare, men det gjorde däremot en konstgjord blomma som utsöndrade väldoftade oljor. Precis som vanligt förstår jag inte ett dugg.

Att urholka konceptet comeback

Jag läste något om Cajsa-Stinas Åkerströms comeback. Det är lite märkligt eftersom varje skiva hon släpper omskrivs som en comeback. Hur rimligt är det? Och ännu värre är att det är ju ungefär samma skiva varje gång - en skiva full av visor och dängor. Urholkar inte det konceptet av comeback lite? Det är ju som att jag skulle säga, hej nu gör jag comeback varje jag återvänder till gymmet efter att ha slöat lite. Eller som att varje gång jag stämplar in mig på jobbet vore en comeback. Nej du, Cajsa-Stina, du har bara släppt en ny skiva, låt det stanna vid det.

Den här killen gör inte comeback, han gör någon sorts debut och fint är det.

The Whip - Frustration. Sjukt svängigt

v