Jag tog en kvällspromenad och strövade omkring i Älvsjö. Det här är inte som andra villaområden där alla villor ser likadana ut, nej tvärtom faktiskt. Lyckas man hitta två som ser någorlunda lika ut så har man kämpat väl. På en gata ligger ett muminhus och ett annat som ser ut som en mentalinstitution från 50-talet. Mellan dem ligger en ombyggd kyrka. Undrar om det är lite läskigt att bo i en sån? Jag tycker väldigt mycket om den hysteriska villavariationen här. Medan mörkret föll blev tankarna klarare och jag blev lite mer ok med att tillvaron är förjävla jobbig ibland. Häromdagen insåg jag att mitt jobbmarathon måste hitta pausknappen. Att det senaste årets tempo är orimligt. Att det är därför jag är som jag är nu. Så två veckors vila om två veckor. Sen full fart och all ansträngning i världen för att hitta tråden och rätt spår igen.
Axelprojektet går sådär. Och det är lite som att plocka blåbär i hink. Hundra år utan några som helst synbara resultat. Tålamodet får däng igen alltså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar