Vår tids Elvis eller Mozart

Vissa dagar sker saker som man förstår är historiska händelser. Idag var en sådan dag. Från L.A direktsändes Michael Jackssons minnescermoni. På sedvanligt amerikanskt vis visste sentimentaliteten inga gränser och evenemanget var stundtals en kletig sörja, men så ibland så rördes jag hela vägen till hjärteroten. Det kändes lite fånigt att sitta och snyfta med en skål jordgubbar medan Brooke Shields grät sig igenom sitt hyllningstal. Samtidigt tänkte jag att USA är världens märkligaste plats. En galen mix av ytterligheter. Michael Jacksson var en av dem. Jag undrar om det var möjligt för honom själv att inse hur fantastiskt jävla stor han var. Vår tids Elvis eller Mozart.