Visdomstanden

I våras när vi kånkade omkring våra ryggsäckar i Indien hade jag en riktig helvetesnatt, det kändes som om mitt huvud skulle sprängas och jag fick akut uppsöka tandläkare. Det var ju ett äventyr i och för sig. Tandsköterska i sari och hela kittet. De slog fast att det var en visdomstand som gjorde så satans ont. Jag sa ok. Efter det där besöket och en vecka på smärtstillande starka om indisk curry så föll visdomstanden lite i glömska. Ända till i förra veckan. Då tyckte den att det var dags igen. Den stampade på mina nerver och vrålade "här är jag". Det var bara det att jag fortfarande inte mindes den. Hamsterkind, feber och åter ett akutbesök hos tandläkaren (dock inga saris den här gången). En röntgenbild och tandläkaren säger visdomstand på väg upp, den får inte plats, det är därför du har så ont. Jag kände mig lättad och samtidigt så otroligt dum. Hur man kan glömma något som fick huvudet att nästan sprängas för bara ett halvår sen? Hur går det till? Vem är jag liksom?