Guldägg och vitlöksbrainstorming

Guldäggsveckan pågår för fullt och det händer mycket spännande. Framförallt så är det gratis föreläsningar och paneldebatter varje dag. Idag har jag varit på två riktigt bra och tankeväckande seminarier, gick därifrån full i skratt och huvudet fyllt av tankar om kommunikation och den utveckling som råder. Jag blev upphetsad och glad över att mitt slutprojekt känns som att det ligger helt rätt i tiden.
Mind Brandingföreläsaren var helt oförutsägbar och vad hans agenda var står oklart, men roligt var det och nog lärde jag mig en del.

Vitlöksdipp, morötter, lite konstiga drinkar, papper över hela golvet, raggsockor har kännetecknat min kväll. Jag och Eric hade idépress för vårt skarpa case, nu känns det som att vi kanske är något på spåren. Men imorn fortsätter vi. Frågan är hur gör man vad som får folk att aktivera sig?

Ibland känns det som att folk krånglar i onödan. Varför kan inte devisen - det som händer, händer duga? Åh. Jag blir helt trött och formulerar sms i huvudet.

Mysteriet med gravallvaret bland muskelmännen

Jag har svårt att förstå gravallvarligheten som råder på gymmet. Hur kommer det sig att man inte får skratta? Vad är det för oskriven regel man klampar över om man gör det? Jag förstår inte grejen med fåfängan och alla sammanbitna käkar, det ska väl vara kul också? Ett gäng svettiga människor i samma rum som gör de fulaste grimaser man kan tänka sig och stönar som om de hette John Holmes är faktiskt hysteriskt roligt. Men inte för muskelmännen. För dem är det blodigt allvar. Jag och Carro bröt den sociala koden och skrattade oss i genom ett helt gympass. Vi trillade av bollar och gjorde skitfula balansövningar. Jag vill bevisa att tesen om att ett leende smittar stämmer, även i stinkiga gymmiljöer. Jag älskar när något händer som tvingar folk att skratta för att det helt enkelt inte går att låta bli. Och jag gillar folk som har självdistans nog att bjussa på det.

Acceptansen

Upptäckte att en bild som hittills har gett mig hjärtknip och saftig ångest varenda gång jag har sett den, inte påverkade mig nämnvärt inatt. Ingen hjärtklappning. Inget bränn bakom ögonlocken. Bara okdå och jag antar att det därmed verkligen är över. Så är det och det är väldigt skönt. Det känns som ett framsteg och som att kontrollen åter är min.

Guess what, en indievideo med tecknade gubbar och fina färger. Oväntat.

Vägen mellan roligt och antiklimax

Helgen har varit fantastiskt rolig och minst lika tråkig också. Alldeles för lite sömn och jag har knappt sett mitt hem. Däremot hade jag den stora glädjen att stå väldigt många pass i provrummet på jobbet igår. Folk var inte kloka, härjade, stökade till och jag fantiserade om vad man inte vill hitta i provhytterna. Allra helst vill jag inte hitta äckliga saker eller kanske en döing. Däremot hittade jag en tom kondomförpackning och jag hoppas att det köttsliga umgänget inte skedde där i proven. Något mer avtändande än hur mycket fotsvett det luktar där, kan jag nämligen inte tänka mig.

En av höjdpunkterna den här helgen var det mycket spännande skoracet. Jag och Jenny sprang runt ett hus i Erics jättestora spetsiga skor. Det var som att springa i båtar. Ivrigt påhejade av Malin som var iklädd en stor herrjacka. Små flickor i stora kläder blev liksom ett av festens teman.

Ibland skriver jag upp saker som jag vill fortsätta tänka på i min blackbook, det fungerar inte riktigt och nu när jag läser som saker jag vill fortsätta tänka på förstår jag i stort sett ingenting. Det kanske är dags att bli tydlig.

Att slippa skam

Träningsfri vecka skulle det vara eftersom mina muskler har bett om nåd på sistone. Det var ingen rolig plan, det började klia i benen redan i tisdags. Jag kompromissade lite och kom fram till att en träning var ok. Jag bestämde mig för att gå på mitt favoritpass. Det är en liten snubbe med ölkagge och skägg kör det. Han kör sin uppvärmning till 9 to 5 med Dolly Parton. Och sen lyfter man tyngder tills man spyr till alla möjliga konstiga låtar. Gissa varför jag älskar det där passet? Egentligen mest för att det är så konstigt, fel och roligt. Idag var det en vikarie och självklart blev jag lite besviken, men det var dumt av mig för det som väntade var ännu mer konstigt och tufft. Sjuka balansövningar med vikter och jag må ha dålig koordination, men min balans - den är bannemej superb! Jag kände mig skitduktig och kunde lämna salen utan skam över att mina armar lever sitt eget liv. Bra känsla. I like.

Jag sliter med mina arbetsprover och flyttar min personliga deadline närmre och närmre hela tiden. Jag hoppas att det går vägen. Utöver det känner jag att det här kommer bli en syndens helg. Fint så.

Bullhimlen

Varje morgon slår doften av nybakade bullar mot mig i stresstunneln. Det är förmodligen världens godaste lukt. Man befinner sig i bullhimlen. Frågan är om det är så snällt av Pressbyrån att pumpa ut den här luften i centralen. Jag undrar hur många som slåss mot sitt begär där varje morgon, medan Pressbyrån får fina siffror. Något sorts straff vore på sin plats, det kan inte vara rätt att trigga folks sockerberoende sådär. Det är något som jag tycker om. Något är väldigt charmigt med mixen av människor, trasiga metros och doften av nybakade bullar.

Insikter

Ansträngningen för att bli lite klokare är ofta ganska stor. Många dagar känner jag att det verkligen är värt det. Idag har jag varit på ett lärorikt möte och fick en hel hög med tips som jag nu genast vill, och ska omsätta i praktiken. Inser att jag borde träffa en sån där person i veckan för att konstant få nya infallsvinklar. Ett sätt att slippa bli hemmablind i sin egen hjärna, vilket alltid är en överhängande risk. Det är så lätt att bli kåt på sina egna idéer, men mötet idag fick mig att inse att inte bara är dåligt. Det kan fungera som en fördel också. Om jag använder det rätt. Ny vana, med start idag - se minst två intressanta föreläsningar på nätet per vecka.