Det är trots allt inte inte mina kromosomer som definierar mig

Jag är faktiskt inte särskilt stolt över att vara kvinna. Hade jag blivit född som man hade jag inte varit särskilt stolt över det heller, av den enkla anledningen att det på intet sätt är min förtjänst. Oddsen var väl cirka 50/50 och det var nog rätt mycket slumpen som avgjorde, jag vet inte - jag började ju liksom existera först efter att det hade skett. Nu blev det som det blev, och på många sätt är jag ju glad över att det, men det är inget självändamål för mig att att vara kvinna. Och vad innebär det ens att vara kvinna? Hänger det på kromosomerna? Hänger det på fittan? Hänger på hur man känner sig? Det är faktiskt inte så lätt att veta för det rör sig ju inte om någon superhomogen grupp. Jag har så svårt att relatera till att känna mig som en kvinna, för jag känner mig ju bara som mig - som Malin. Oavsett så känns det viktigare att försöka vara/bli en någorlunda bra person. För mig och för andra. I det där med att vara en någorlunda bra person ingår det för mig att försöka motverka ojämställdhet. Att på de sätt jag kan, försöka bidra till att alla ska ha möjlighet att få vara de människor dom är. Att få vara den man är, utan att diskrimineras,  vare sig ekonomiskt, rättspolitiskt, socialt eller i representation inom såväl bolag, som i media.
Jag försöker göra min del till exempel genom:
- Att använda min rösträtt.
- Att säga nej till rasism och sexism i bland annat mitt lunchrum.
- Att försöka läsa texter och artiklar, författade av många olika sorters människor, för att därigenom försöka undvika en helt endimensionell syn på världen.
- Att försöka passa mig för att ta tolkningsföreträde.

Feminismens mål är att självupplösas när den inte längre behövs och det känns surt att säga, men det verkar som att det är ett tag kvar tills det händer. Och det lär inte hända av sig självt, inte utan utveckling och definitivt inte utan att någon kämpar för det. 

Jag vs hjärnspökena 3-45

Det finns en del saker som får mig att tvivla på min egen förmåga så in i helvete, på sistone har jag helt enkelt hållit mig ifrån de situationerna för att låta mig bli att ifrågasätta ihjäl mig. Saken är den att jag vill ha saker från de här områdena nu, men jag vill också slippa behöva må som mul- och klövsjuk ko på vägen. Hur löser man det då? Hur fintar man sig förbi sina fula hjärnspöken? Har ingen jävla aning, men jag måste hitta lösningen för att nå nästa nivå av nöjdhet. Och vill folk bosätta sig på Mars, som att universumet i huvudet inte vore tillräckligt oändligt. 

Blev lite frireligös när jag sparade ner den här bilden, hoppas ni klarar er bättre.

Musik + kraft

Hur är det möjligt att minnen kan fästa sig hårt i musik att jag börjar grina när en låt jag inte hört på cirka två år trillar över mig. Som att öppna dörren till den överfulla garderoben och så står man där i sina osorterade kläder och ser sig om omkring, medan trumpeten hummar vidare om hur det kändes då.





















och då kan det hända att jag saknar dig lite.

Tankarnas hem

Ibland brukar jag tänka på hur min hjärna skulle se ut om den var ett rum. Förmodligen skulle det vara ett ganska litet rum, med ganska så rymlig takhöjd. Någonstans inträngd i ett hörn skulle en säng med alldeles för många täcken, tusen halvsköna kuddar stå. Och ett periskop skulle göra så att jag kunde iaktta världen, även från sängläge. I ett annat hörn skulle ett smärre Mount Everest av saker som jag håller på med, och ska fortsätta med/göra klart om en stund* trona. Från taket skulle en miljon glödlampor hänga och de skulle börja blinka i otakt, oroväckande ofta. I en överfull garderob skulle alla nästan perfekta klänningar hänga, du förstår - det är inte meningen att de ska vara perfekta, inte ens i fantasin (men där kan man ju ändå shoppa fritt utan att oroa sig för att förstöra moder jord).
Längs en vägg skulle noggrant alfabetiskt sorterade pärmar med alla mina hittills insamlade kunskaper och erfarenheter stå. När jag ville använda något av det skulle det bara vara att leta på bokstav. ÄH. Vilket skämt, så skulle det såklart inte alls vara. Alla kunskaperna, alla erfarenheterna skulle ligga överallt, antecknade på lösa blad, huller om buller, i vingliga travar lutade mot väggarna. Men skulle jag behöva använda något av det skulle jag ändå veta var jag skulle leta. Ungefär - jag lovar att det var här jag såg den sist! Ett herbarium för musik skulle rymma alla mina bästa låtar, mina ödestrummor och alla de svängigaste refrängerna. En annan av väggarna skulle vara ett  relativt stort svart hål. Min ilska, ångest och frustration måste ju faktiskt också ha någonstans att bo. Överallt, högt som lågt skulle porträtt på alla jag tycker om hänga i snirkliga ramar från förr. Om jag en dag skulle bli dement så antar jag att det skulle vara precis som i filmer där väggarna krymper. Kanske skulle jag somna där i sängen och till slut sugas upp i tomma intet av det svarta hålet.

*En stund är uppskattningsvis från fem minuter till fem år.

Den enkla kroppskontrollen

Hur svårt ska det vara? Kroppsdelar som inte på nåt sätt sitter fast i kroppen under ditt huvud är inte dina. Pilla inte på dem utan lov. Lov är något någon annan ger dig, inget du själv tar dig. Superenkelt. Punkt. 

För att göra det ännu enklare har jag utvecklat ett enkelt test för att kolla vems kropp det är:

Har du känsel i låret du har lagt handen på - om du har lagt handen på ett lår? Om svaret är nej, så är det troligen inte ditt lår. Alternativt har du blivit akut totalförlamad och det är såklart inget att skoja om. Sorry. 

Till midsommar kommer jag vara ett monster

Fram till midsommar kommer jag tävla mot mina syskon. Tävlingen går kort och gott ut på att bli mest vältränad till midsommar. Hur vi ska lyckas med det är helt och hållet upp till var och en av oss (jag tänker lyfta tunga vikter och springa i uppförsbackar). Det kan ju tyckas fånigt att tävla i det här, men jag behöver verkligen komma i ordentlig form igen och ingenting i hela världen motiverar mig så mycket som möjligheten att vinna. Och eftersom jag är en fullkomligt urusel förlorare så detta kan vara den bästa piska jag någonsin uppfunnit. Så nu kommer jag bli stark och uthållig igen. Vill du satsa pengar råder jag dig att satsa dem på mig för jag kommer vinna det här! Ha!