Idag kan vara en bra dag att minnas att det bara är en slump att vi föds där vi föds. En slump vem våra föräldrar råkar vara. En slump om vi föds i fred och frihet eller i något helt sammanhang. Jag tycker ett rätt bra sätt att uttrycka ödmjukhet inför de privilegier som denna märkliga tillfällighet i mitt fall förde med sig är att visa solidaritet. Sorgligt nog blåser kraftiga bruna vindar i det här lilla landet just nu. SD får 12,9 % av svenska folkets röster och kalla kårar river längs min rygg. Jag förstår inte, jag gör faktiskt inte det. Varför har 781120 medborgare gett ett gäng rasister som slåss med järnrör och hittepå-statistik 49 mandat i vår riksdag? På vilket sätt tror de deras politik kommer ge just dem fördelar? Exakt vad tror de här personerna blir bättre av ett samhälle ännu mer präglat av vi och dom, rasism, hbtq-fobi och misogyni? Vad är det som säger att den här lilla plätten land bara är vår, bara för att vi råkade födas här, av någon som också bara råkat födas här? Snälla, berätta för mig om vilken värld ni egentligen vill leva i. Varför väljer ni det här? Jag förstår att det handlar om missnöje och kanske oro, men berätta för mig om vad har vi att förlora på öppenhet och tolerans. Till sist en liten påminnelse - det land som SD drömmer om har ju faktiskt aldrig funnits, det kommer aldrig heller att finnas. Vi är så många som kommer slåss emot det. Tiden rör sig framåt, inte bakåt. Vi ska skapa nya saker, vi ska komma fram till bättre alternativ, men vi måste göra det tillsammans. Lyssna, försöka så gott det går, men inse att hat är inte vägen. Hat är aldrig vägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar