Jag har rymt. Till skogen. I en hel vecka har jag bara gjort saker som gör mig lugn och glad. Vilat, klättrat, umgåtts. Nu gror en ganska brutal beslutsångest i mitt bröst. Planen är att jag ska börja bege mig till Storstan igen framåt tisdag, men jag vill verkligen inte åka hem bara för att åka hem. Bara för att jag borde. Bara för att jag borde åka hem och vara lite hemma och träffa lite vänner. Även om jag såklart älskar dem. Såhär är det - jag är rädd för verkligheten. Allt som är som vanligt är bra och fint och sådär, men jag orkar inte vara i det när jag faktiskt kan göra/vara i helt andra saker. Som jag ser det har jag nu fyra alternativ.
1. Stanna kvar (Det skulle vara fint).
2. Åka hem (Det skulle vara fint).
3. Hyra en stuga långtlångt borta ett par dagar. (Det skulle vara fint).
4. Något helt annat.(Det skulle vara fint).
Dessutom är det bisarrt att längta hem och vara skraj för att åka dit samtidigt. Så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar