Om man ändå kunde spara dagar och nätter i någon sorts bank för att hämta energi där sen när man sitter och snörvlar i November. Igår var en sån dag, en sån som jag vill spara för plocka fram inne i mig i när jag behöver den någon gång framöver. På dagen var solen och de höga varma klipporna våra, rolig klättring och sen försökte vi locka en larv med köttbullar. Vi åkte vilse/fel en sväng och suckade åt eländet (fast Elias svor ganska högljutt också). Och jag hade såklart makten över musiken. Dagen fortsatte, blev kväll och middag, rödvin och Debaser och natten slöt sig om oss. Ibland vill man inte att natten ska ta slut. Hela stan blev öde och våran. Det var lite som i 28 dagar senare, fast utan zombiesarna förstås. Vi erövrade Gamla stan. Inte en enda turist eller Morahäst målad i blågult så långt ögat nådde längs Västerlånggatan. Vi var liksom helt allena och sevärdheterna ser lite annorlunda ut på natten. Folköl på broarna och under statyerna. Precis när Stockholm åter började vakna lämnade vi Vita Bergen. Vi kände oss lediga, fria när vi såg folk morgonjogga och spatsera till jobbet. Det var ungefär då vi gav upp den. Vår asbra, evighetslånga onsdag.
Och bildarkivet fick också sitt. Det blir så när man får för sig att öva modebloggsposer mitt i natten vid en random spegel efter man har klängt lite på Stockholms smalaste gränd. Ja. Ni fattar. De allra bästa bilderna har jag sparat långtlångt inne i min hjärna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar