Glöm fjärilar i magen, jag har fan restless legs i hjärtat. Det sticker och kliar och bultar. Känslor är ett jävla minfält och hur jag än gör kommer jag nog sprängas. Fattar märkliga beslut som i slutändan blir känslomässigt ologiska. Jag säger saker som jag inte borde och svarar " jag vet inte" på alla seriösa frågor. Det är tyvärr mitt ärligaste svar. Jag vet inte vad jag vill, eller ens vad det är som känns. Det är som att mitt centra för större känslor har varit avstängt och nu när jag försöker släppa på känslorna så blir det som att poppa micropopcorn på stormkök. Det poppar och far åt alla håll, det bränns vid. Försöker reda ut vad som är vad, vad jag vill och inte. Vad det är jag behöver eller om jag bara är uttråkad. Jag har blivit nån slags fantasi och nu behöver jag slåss för att få vara verklig. Jag kan inte välja, för jag vill ha allt och inget, och allra mest vill jag vara nära, sen närmre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar