Det är ju märkligt att nästan varenda tjej och ickeman jag känner kan berätta om minst en situation där en man inte respekterat hens kroppsspråkliga och/eller muntliga nej. Det har aldrig någonsin varit frågan om härkomst på den som gått för långt - det har däremot exakt alltid handlat om kön, strukturer och om baksidan med att vara ickeman i ett patriarkat. Försök inte få detta att handla om något annat än vad mansnormen gör med vårt samhälle, för det är dags att på riktigt erkänna vad den faktiskt orsakar. Att på riktigt se vilket sorts förakt mansnormen skapar och vad som i slutändan blir konsekvenserna av det. Det är med stöd av just det där föraktet och mindervärderingen random män tycker sig ha/tar sig rätten att olovligen ta på ens kropp, tala om att en är sur när en inte vill prata, kommentera ens utseende osv i all oändlighet. Mansnormen gör nämligen att mitt ickemanliga nej alltid är mindre värt än ditt manliga ja, av det enkla (men fullständigt obegripliga) skälet att jag är underordnad dig som är man. Båda min vilja och mitt liv är mindre värt än ditt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar