Tvätta bland tanter

Idag blev stora tvättdagen. För första gången någonsin får jag hänga i en tvätthall, jag är alltså inte van att tvätta tillsammans med andra människor. Jag brukar inte bry mig så mycket om vare sig tvättråd eller att färgsortera, det mesta jag äger är ändå svart. Nu hade jag den goda smaken att blanda ljusa och mörka underkläder, jag kände att tanternas blickar i ryggen, de tyckte nog att jag var en förtappad själ. Jag gick därifrån och skämdes under min alldeles för långa lugg, men jag får leva med skammen, för så jävla kul är det ju inte att tvätta att jag bokar på två extra timmar bara för att göra tanterna nöjda. Det roligaste av allt är att jag hade MVG i hemkunskap hela högstadiet. Tanterna skulle bara veta att jag nästan aldrig stryker. HA.

Tillägg: en stund senare i tvättstugan lovade en tant att vakta min tvätt om jag var rädd att den skulle bli snodd. Hon skulle ändå mangla alla sina lakan. Jag sa tack och stoppade mina sängkläder i tumlaren. Jag har nog aldrig känt mig så ofostrad och sunkig som just då.

Bloggosfären

Jag måste bara påtala att jag älskar folk som säger bloggosfären utan minsta tillstymmelse till ironi. Är det ens möjligt? Och i så fall hur är det möjligt att säga något som låter så roligt på vilken som dialekt som helst helt utan sarkasmer? Jag förstår inte. Personligen kan jag inte ta ordet i munnen utan att börja fnissa lite. Det är väl mitt undermedvetna som spökar och under tiden fortsätter jag glatt att ironisera över andra.

Tips: Testa att säga bloggosfären lite på Ernst Hugo Järegårds vis. Eller Peter Jihdes. Eller pistvakternas. Eller Pontiacs. Möjligheterna är oändliga.

Saker man inte säger till barn

Ylva hade varit barnvakt och barnet hon vaktade hade frågat om varför inte Ylva har någon kille. En sån där lätt fråga svara på. Särskilt eftersom man bör svara något som inte traumatiserar ungen för livet. Ylva och jag skrattade och hittade på några varianter - såhär svarade i alla fall inte Ylva.
- Jomen lilla vän, bara för att man själv är dödskär i någon är det inte säkert att den är det - eller fortsätter vara det tillbaka. När det kraschar känns det lite som att någon eldar upp dina inälvor inifrån, men det brukar gå över efter ett tag. Gråter det gör man tills tårarna är slut och samtidigt funderar man på vad som gick så fel. I kombination med det här brukar man antingen isolera sig eller konstant umgås med sina vänner. Ibland dricker man ganska mycket sprit och det kan hända att man går på krogen väldigt ofta. Det hjälper såklart inte, men det är roligare än att vara hemma. Sen går tiden och allt blir lugnt , men då kanske du har blivit lite rädd för sådana som skulle kanske kunna få dig att känna sådär stora starka saker. Du kanske helt enkelt inte varken vågar eller vill utsätta dig för att brinna upp på insidan igen. Sådär lilla vän, där har vi några skäl till att varför jag inte har någon kille.

Istället svarade Ylva,
-Jag har kanske inte riktigt hittat någon jag trivs med.

Jag älskar inte hösten

Till alla er som älskar hösten vill jag säga grattis - den blir säkert väldigt lång, men kom inte och berätta för mig hur härliga de gula löven är eller hur mysigt det är att tända ljus i tid och otid. Jag tycker löv gör sig bäst alldeles ljusgröna på träd i maj och vad är stearinljus mot solvärme i ansiktet på busshållplatsen? Ni som griper efter det sista halmstråt och tror att varma höstkläder är ett trumfkort kan aldrig ha gått hem en sommarnatt i bara klänning och kofta. Älska ni hösten om ni vill, men jag gör det inte. Jag kan inte. Vetskapen om att varje dag blir lite kortare, att mörkret snart är en svart grotta som vi ska leva och stå ut i månader innan ljuset kommer tillbaka och till sist känslan av att läcka energi, allt det tynger ner mig. Nu är det höst på riktigt och jag vill fly November.

Utklassad av Alvar

Ibland känner man ju verkligen sig som en medelmåtta. Ibland gäller det klädval, ibland gäller det helt andra saker, igår blev jag helt och totalt utklassad av Alvar på hans namngivningskalas. Han var uppklädd i sjömansdräkt och toppade det med världens bästa kalashumör. Min stora tröst är att jag iallafall inte slickar på mjukishundar. Alvar-Malin 12-1.

Oturstrosorna

Imorn tänker jag ha på mig mina oturstrosor, ja, jag har ett par sådana. Av förståeliga skäl undviker jag oftast dem, eftersom allt möjligt hemskt tenderar att trilla över mig när oturstrosorna är på. Men jag tänker utmana ödet lite imorn och mer otur än att börja jobba klockan 8 en jävla lördag går det nog faktiskt inte att ha. I alla fall inte om man är världens minst morgonpigga människa.


Risken att försova mig ökade nog just med kanske sisådär 220 %. Hoppla. Jinxat och klart.

Dressman och den totala förvirringen

Ok. Jag jobbar för ett konkurrerande företag. MEN. Snälla, snälla ni som gör Dressmanreklamerna - vad fan går ni på? I den senaste reklamfilmen snackar speakerrösten om fleecetröjor och kallar det för hela familjens favorit. Hur många familjer består av bara pappor i tre-dagars skäggstubb och bastinibyxor undrar jag då i mitt stilla sinne? Så vitt jag vet säljer nämligen Dressman bara herrkläder. Fast det är väl bara att plocka på sig fyra, fem fleecetröjor i lite olika storlekar, diskreta färger och positivt tänka att det är bra att treåringen får något att växa i.