Villavariationen i promenadernas Älvsjö

Jag tog en kvällspromenad och strövade omkring i Älvsjö. Det här är inte som andra villaområden där alla villor ser likadana ut, nej tvärtom faktiskt. Lyckas man hitta två som ser någorlunda lika ut så har man kämpat väl. På en gata ligger ett muminhus och ett annat som ser ut som en mentalinstitution från 50-talet. Mellan dem ligger en ombyggd kyrka. Undrar om det är lite läskigt att bo i en sån? Jag tycker väldigt mycket om den hysteriska villavariationen här. Medan mörkret föll blev tankarna klarare och jag blev lite mer ok med att tillvaron är förjävla jobbig ibland. Häromdagen insåg jag att mitt jobbmarathon måste hitta pausknappen. Att det senaste årets tempo är orimligt. Att det är därför jag är som jag är nu. Så två veckors vila om två veckor. Sen full fart och all ansträngning i världen för att hitta tråden och rätt spår igen.

Axelprojektet går sådär. Och det är lite som att plocka blåbär i hink. Hundra år utan några som helst synbara resultat. Tålamodet får däng igen alltså.

Lillebror ställer krav

Jag garvar högt när lillasyster berättar om lillebrors tjejkrav. De ska ha eget hår (jag tror han föraktar löshår) och minst 75 i IQ. Det är till att ha krav alltså och han är ju bara 16 nu. Fortsätter det såhär så kommer kravlistan bli längre än Britney Spears raider inom en överskådlig framtid.

Rika singlar i staterna für alle

Titta vad jag hittade, en lista över var man hittar de rikaste singlarna i USA. Well, eftersom jag och ganska många av mina vänner är just singlar så är jag ju inte dummare än att jag delar med mig. Under varje ort går det också att söka resa. Inte så tokigt va? Varsågoda. Listan

Träning borde heta något annat

Jag funderar över begreppet träna. Det är ju skitdumt att det heter träna. Är inte innebörden av att träna att man ska bli bättre på något? Jag förstår folk som tränar fotboll eller ridning. Där måste man träna för lära sig och det kanske snarare borde heta öva. I kontrast står träning på gym eller löprundor i skogen. Det benäms som träning, men man blir inte direkt bättre på något. Man blir förmodligen lite starkare och får bättre kondition, men det är allt och inte direkt något man övar på, eller? . Nej. Jag tror det behövs ett nytt begrepp. Jag tycker inte "Jag ska träna" duger, för vad exakt tränar man på?

Where the wild things are

Jag är inte det minsta sugen på att se filmen, men kombinationen av allt det lurviga och Arcade Fire får mig att se den här trailern tio gånger på raken.

Skratt, sommarkvällar, byggare och vakuum

Den senaste veckan har jag skrattat hysteriskt mycket. Folk är ju som bekant inte kloka och veckan har varit ganska så händelserik. Jag vet inte ens vad som är så roligt, men det skönt att skratta. Det pågår ett litet bygge på jobbet, hela butiken är därmed full med alla sorters hantverkare. De hann knappt stoppa in sin lunchmackor i kylen innan vår kvinnodominerade arbetsplats började koka av hormoner. Det är rena rama högstadiet nu. Ett ständigt spanande och flirtande. Det är bara att skratta åt det och åt alla som kastar långa blickar och gör sitt bästa för att få en skymt av "sin" byggare.

Eftersom det är sommar så är det väldigt många fester, tillställningar och spontanöl just nu. Hej Alkis tänker jag varje gång ett alkoholrelaterat mess trillar in. Alla jag känner pillar på sommaralkistiteln. Så även jag. Gårdagen bjöd på den mysigaste, roligaste förfesten. Några jobb-bruttor och jag satt på låtsasgräsmattan och pimplade vin under den nerfällda markisen på en kompis balkong. Det var precis som att tälta. Utanför markisen piskade regnet. Jag tänkte på alla kojor jag någonsin byggt och jag tänkte på alla mina festivaler. På tälteran. Om jag hade en topp-tio-lista över ljud jag gillar så skulle regn mot tyg vara med på den.

Efter roliga dagar/nätter blir vakuumet alltid ännu lite mer påtagligt. Det är när sorlet tystnar som jag hör vad som verkligen ekar i huvudet. Jag tänker på förluster, men häver det med alla gånger jag har vunnit något. Men som sagt - ekon hörs väldigt bra på vägen hem efter nattbussfärder genom Solberga.

En ny form av gullenussespråk

Dagens, veckans, månadens märkligaste händelse utspelade sig idag i provrummet. Ett par visslade på varandra. Hon visslade för att han skulle komma och kolla. Som om han vore en hund. Han busvisslade på henne när han tyckte något var snyggt. Som om hon vore en bit kött. Jag stod där helt förbluffad och trodde inte mina ögon. Alla som pratar gullenussespråk med sin käresta genast verkar mycket klarare i skallen. Visslandet var verkligen en helt ny upplevelse.

Idag har jag sett nya Harry Potter och jag är inte besviken. Den var storslagen. Jag längtar till den sista nu, men det lär väl dröja en stund. Funderade lite på tåget och gick hem och tog en tjur vid hornen. Hyfsat produktiv torsdag måste jag säga.