Jag äter hela veckans kolhydrater idag, lyssnar på spacemenlåten och längtar efter min mamma. (just därför kanske). Hela grejen är oskön och skön samtidigt. Jag tycker bara kvällarna blir mer och mer konstiga. Livet blir mer och mer ironiskt. Jag bara längtar, efter alla dessa människor som inte är här, Jag blir lite sämre utan dem, blir lite hårdare utan deras fötter i marken,