Ibland kommer jag på mig själv med att tänka att det var si och så längesen jag tänkte på någon specifik person. Det jag inte inser är att i samma sekund som jag tänker att jag inte har tänkt på den så är tankarna hos den personen och nedräkningen tills nästa gång jag kommer på mig med att inte ha tänkt börjar. Varför håller jag på såhär? Kanske läge att citera Decartes.
Idag gick en mobilpratande kille förbi mig, han sa att tåget var försenat och att livet är ett helvete. Så kan man väl också se det antar jag. Tycker bara att tågförseningar är ganska lätta grejer att hantera. I alla fall i relation till många andra, värre saker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar