Igår tackade jag nej till allt som en lönelördagsnatt i Stockholm erbjuder och tillbringade istället kvällen i soffan. Helt ensam hemma och det betydde självklart musikmaraton. Med ena benet på ryggstödet låg jag och lyssnade på väldigt hög och väldigt bra musik. Sen samlade jag mig och skrev en recension (den kommer dock inte dyka upp här). Ibland slår det mig att det är så förbannat svårt att skriva och framförallt att skriva bra. Då kan man ju fråga sig varför jag envisas med att vilja ha det som yrke, fast det är ganska simpelt egentligen. Det är helt enkelt roligaste som finns, i alla fall när man får ihop orden och flödet, annars blir det lätt ganska saftig ångest.
Idag dök det upp en bild från det förflutna på facebook. Hultsfred. 2003. 19 år gammal. Ganska berusad och i armarna på någon som en gång betydde hur mycket som helst. Jag konstaterar som vanligt att jag såg för jävlig ut back in the days. Jag tänker att om den där lilla tjejen bilden hade vetat hur livet senare skulle arta sig hade hon då handlat annorlunda? Varit snällare, hårdare, modigare i sina beslut? Nåväl. Allt var roligt så länge det varade och tiden går, han som en gång betydde så mycket spelar ingen roll längre, mitt hår är numera bara brunt och nitarmbanden på bilden vilar i den goda matjorden i Danmark. Fint så.
Här finns en ny playlist.
1 kommentar:
jag älskar den goda matjorden i danmark
Skicka en kommentar