Tid och iskallt regn

För mig kom hösten redan i juli, men i början av veckan kom det verkliga November med allt som det innebär. Regn, slask och brutalt mörker. Jag är tröttare än någonsin och enda sättet att få mig ur sängen är att lova mig en timmes sömn när jag har klarat av jobbet. Den här veckan har jag tillbringat på plottershopen och där lever man på kontorstid. Kontorstid innebär tidiga mornar och tidiga mornar är starkt förknippade med dödsångest för min del. De första timmarna är det som att jag befinner mig under vatten, blubb, blubb låter det när folk pratar, det tar lång tid innan jag inser att jag är den tilltalade. Det allra bästa med kontorstiderna är flextiden. Alltså behöver jag inte passa en exakt tid och då blir mornarna inte lika kravtyngda. En sak jag verkligen inte förstår på det där kontoret är dock varför de äter lunch så himla tidigt, det blir ju väldigt mycket dag kvar och jag hinner bli både hungrig och utmattad innan eftermiddagen är till ända. En annan grej som jag gillar med kontoret är att det känns lite som en myrstack, överallt pågår det något och därför gör det inget om det är kö till kaffeautomaten, då får jag nämligen tid att blicka ut över aktiviteten.

Fikade med Wilda efter jobbet och hängde runt i det ganska öde köpcentret i Liljeholmen, det var trevligt. Wilda får mig att må bra och så berättar hon alltid roliga saker. Sen åkte jag hemåt och promenaden i regnet hem tog nästan livet av mig. Väl framme vid min dörr böjde jag mig ner efter nyckeln, en liten, men ack så iskall droppe hann falla från balkongen och ner innanför min jacka, den rann längs smärtsamt längs hela min ryggrad, jag tänkte; nu ger jag upp. Min enda tröst var att jag var hemma och att jag hade nyckeln i min hand. Det var den lilla lyckan.