Läste det här om Wes Andersson. Kände igen mig, reste i minnet och tänkte igen att herr Andersson påminner mycket om min favoritordvrängare Erlend Loe. De liksom synar världen uppifrån, tolkar, blandar upp och ut kommer något som förstärker det skeva i existensen, men som talar till barnet i huvudet på en (den lilla Malin inuti som min terapeut skulle sagt).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar