Nu är jag och min bråkiga handled tillbaka på väggen. Det gick helt ok idag, det är verkligen fantastiskt hur kroppen kan minnas allt och shit vad det är roligt att klättra. Om handleden sköter sig nu hoppas jag att snart vara tillbaka där jag var innan det började knaka och värka i den. Väl där ska jag få fart på ledklättrandet igen och kanske falla fallrädslan ur världen, men först ska jag väl ut och ledfrossa resten av sommaren. Jag längtar till solvarma berg och till skogen.
Snälla, snälla låt handleden hålla nu. Jag blir deppig av att inte klättra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar