Kan vi fira med tårta eller något? För första gången på väääldigt länge vill jag inte döda någon i samband med äggfesten, mitt alldeles egna lilla fullmoonparty som äger rum i min kropp varje månad. Alltså, helt plötsligt kan folk stå i vägen i rulltrappan utan att jag börjar rota i handväskan efter lämpligt basebollträ att slå ner dem med. Folk kan till och med säga idiotiska saker för jag klarar äntligen av att låta det gå in genom ena örat, ut genom det andra. Jag behöver liksom inte ens sitta på mina händer för att stoppa mig själv från sakta strypa fanstygen! Dessutom har jag inte ens nästan börjat gråta för att det har varit lång kö på ICA när jag varit stressad. Bara det liksom. Det är som att en ny värld har öppnat sig för mig, en ny värld där ni nu lever åtminstone en liten aning säkrare för en stund. Men låt bli att pusha detta för mycket, snälla försök iallafall stå på rätt sida i rulltrapporna, gå inte superlångsamt framför den som har bråttom och begränsa mängden idioti som du låter rinna ur truten. I gengäld så låter jag er leva den här gången. Allt detta tack vare en liten, liten kapsel hormoner som nuförtiden finns placerad någonstans i min kropp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar