Saker en gör av kärlek

I lördags berättade My om en händelse som hon alltid trott att jag har kommit ihåg, men aldrig velat prata om. Sanningen är att jag har inte det blekaste minne från den här natten. Men det är väldigt fin berättelse om vad en gör för sina vänner, vad kärlek och omtanke innebär när en faktiskt omsätter den i praktiken. Och jag blev så jävla rörd och tacksam. Jag är så enormt tacksam för jag har den här typen av människor runt mig - jämt. Jag har valt min vänfamilj väl.
Det har gått 6-7 år sen det här hände och mycket av den perioden är dimmig för jag var ganska sjuk vid tidpunkten. My berättade om en natt för längesen där jag inte lät henne åka hem för jag hade så mycket ångest. Så hon låg bredvid mig, hela natten, jag vet inte om hon fick sova trots att hon skulle jobba dagen därpå. Hon höll om mig och hjälpte mig andas, låg puls mot puls för att få mig lugn. Lät mig försöka snappa upp vad normalpuls var i ett läge där mitt hjärta förmodligen hade kunnat ticka sig upp och ur min bröstkorg på alldeles egen hand. Sen kom morgonen, jag gick upp, klädde på mig och gick till jobbet, för sån är tydligen jag. Plikt och prestation. Den här kärleksgesten föll ur mitt minne, men jag är glad att jag fick den återberättad. Så tack My för alla gånger du har räddat mig från att tappa det helt. Du är fantastisk.