Vad var det dom sa...

Plötsligt står man där och köper kängor med grov sula och med extra plats för varma sockor. Det är då man inser att föräldrarna hade rätt hela tiden. Alla de där grälen om vinterskor i barndomens skobutiker var alltså helt i onödan. Allt det där om att Converse inte är vinterskor stämde ju. Det är när man hör sig själv fråga " de här läcker väl inte och det är väl en bra sula?" som man fattar att de hade rätt hela tiden och jävlar vad dum man känner sig.

risgrynsgröt eller tröttdöden

Jag upptäcker hela tiden att inget är som jag tror, jag förstår inte hur jag ids fortsätta fundera, jag har ju ändå oftast fel. På ont likaledes på fantastiskt mycket gott. Livet är helt-ok fint, men efter sisådär 60 timmars arbete den här veckan är jag så trött att jag måste curla mig själv med risgrynsgröt för att orka jobba ett par timmar till ikväll. Då har det bannemig gått långt.

Jag vill klättra. Rensa huvudet. Tömma kroppen.

Nyhetsvärdering är humor

Det roligaste som finns är när tidningar blir chockade över saker som för vanliga dödliga kanske inte är så väldigt förvånande. Jag fnissar och tycker den här rubriken är hysteriskt rolig. Är detta värt en halv sida i Metro? Är detta ens en nyhet? Är detta ens värt ett höjt ögonbryn och ett jaha?

Shit vad konstigt! Bröllop är ju inte ens med på listan. Inte ligga heller, men det säkert faller in under kategorierna sport och annat. Eller bio om man är lite exhibitionistiskt lagd.

Mjölkäventyret

Mitti allt sorgligt med kattdöden så lyckades min temjölk ta slut. Jag svor åt att jag inte hade tänkt tanken mjölk på Tempo några timmar tidigare. Som tur är har jag världens bästa kiosk i grannhuset så jag traskade dit, men ve och fasa - mjölken var slut även där! Folk hade tydligen hamstrat mjölk och nu hela mjölklagret var slut. Hur ska jag nu kunna dricka te undrade jag och jag måste låtit desperat för då sa den snälla kioskägaren att jag om jag inte var en kinkig person fick jag gärna ta kioskens kaffemjölk. Precis nyöppnad lovade han att den skulle vara också. Så himla snällt och sådär snälla är de alltid i den där kiosken. Jag blev jätteglad och tackade hur mycket som helst och sen bar jag försiktigt det skvalpande mjölkpaketet över tröskeln, ut i snön, över torget, in i hissen och ner i mitt te. Det är fint när människor är vänliga bara sådär, det ger mig hopp.

Judas är död

Idag dog min familjs lilla katt Judas. Han blev jättesjuk och man vet ju att man tar bort dem för det bästa, men det är alltid så väldigt sorgligt, på många så sätt. Det gör ont att tvingas leva utan någon man älskar - att det gäller en katt, hund eller marsvin förmildrar inte den smärtan. Bondbirmorna Judas och hans syster Esther flyttade in hos oss för längesen, på den tiden då jag fortfarande bodde hemma och hela världen var kaos. De där små katterna blev någon sorts pälsiga plåster på saker som var väldigt trasiga i mig och mina syskon. Jag kommer verkligen sakna den knäppaste, bästa katten som faktiskt fick mig att börja tycka om katter på riktigt.

Hulken gillar julen

Ok. Nu är butikerna julskyltade och jag sätter 100 kronor på att Hulken när som helst kommer ringa för att hetsa mig att släpa fram julpyntet jag fick av henne i fjol. 100 kronor på att det sker innan söndag. Hulken älskar verkligen julen.

I rätt ordning

Det var visst någon som skulle ringa mig efter en resa till långtlångt bort. Det var visst någon som glömde det. Lätt hänt antar jag. Ibland får jag för mig att jag är lätt glömma. Ibland vet jag mycket väl att det inte är så.
Det var visst något jag prestera för jag stirrar in i skärmen, men jag ser inga bokstäver lägga sig på rad och de bildar inga vågor. Inga flöden. Jag skulle kunna ställa dem så att de betyder något, men jag ställer dem som jag tror att de ska vara. På rad. Så länge. Jag chansar hejvilt, men om jag ställde dem i precis rätt ordning så skulle de tala sanning. Så mycket vet jag.
Fröken på bilden, Caroline, har såklart inget med den här texten att göra. Den passade bara in. Vi tog den på Skansen i våras, vi var där för att pussa getter och jag mådde illa redan i glasskön av getbajsångorna.