Åh. Fleet Foxes!

Oh la la! Smakprov från Fleet Foxes kommande album och oh my god! Det låter fantastiskt. Jag vet inte vad jag gillar mest? Det akustiska gitarrmanglet eller stämmorna? Jag faller som en fura i Seattleskogen för det här och det verkar ju uppenbarligen som att det är meningen att jag ska ha en rävflotta i örat hela sommaren. Gärna för mig, nöjet är helt på min sida.

(Den svenska sommaren alltså , för skivan släpps inte förrän i maj).

Fixarmåndag och förbrytarfoton

Med tanke på var jag slutade sist var idag dagen för att styra upp saker. Så jag åkte till en fotoautomat och tog ett gäng små kort, för sådana är man tvungen att skicka med när man söker visum. Självklart lyckades jag se ut som en förbrytare på bilderna, det finns ju lägen för det också, men så finns det stunder när det inte alls passar. Jag vet inte vad som hände - jag försökte bara se neutral ut. Skitsamma, det var sol och fötterna blir inte så värst tunga av att ta en genväg till sommaren. Nästa stopp var ambassaden där jag skulle lämna in alla mina papper. Jag var nervös över mitt förbrytarfoto skulle vara i största laget och i sanningens namn var det inte heller riktigt ordentligt fastsatt (som stod klart och tydligt på visumguiden att det skulle vara). Men inga problem där heller och jag var lättad och sa tack, ha en trevlig dag till ambassadfarbrorn. Han var nog inte riktigt på samma nivå som mig, för honom var det uppenbarligen måndag idag och han blev ungefär lika glad över att bli önskad en trevlig dag som om jag hade sagt "Du har bajs på kinden" eller nåt. Han svarade mig inte ens. Men äh, det var sol ute och bara 23 dagar kvar till sommaren, vem orkar ödsla energi på griniga gubbar då? Jag styrde mina steg mot stans största apoktek, för efter min snart tre veckor långa jakt på vaccin är jag förbannat trött på alla inkompetenta små låtsasapoktek. Instinkten förde mig rätt och jag lämnade Klarabergsgatan mycket belåten och med två vaccinsprutor på fickan. Jag bestämde mig för att avverka två ärenden till, eftersom det kändes som en bra dag för göromål. Efteråt tog jag en långlång promenad och var för en stund lite vilse på Östermalm, men jag älskar det där med att svänga in på en gata och inse att här har jag aldrig gått förut. I början när jag bodde i Stockholm hände det jämt och nuförtiden sker det betydligt mer sällan, men varje gång det händer sprids sockerdricka genom blodet ända ut i fingertopparna. Så kan man också möta en måndag.

Att vara lite glad

Att en jobbhelg kan bli så bra är ju stört, men så är det. Jag är glad och då är det ändå söndagkväll nu, också stört. I fredags blev jag bjuden på middag hemma hos mig själv, det var lite märkligt, men också väldigt roligt. Det gjorde mig glad. Igår var jag och Caroline ute och åt middag, mycket trevligt. Sen drog vi en runda på Söder med Ylva och det var en bra kväll. Det gjorde mig glad. Det som egentligen har fött den här oförväntade glädjen är kombinationen av ljusets återkomst och känslan av att ha blivit klar och att få lägga saker till handlingarna. Det har hänt något med mig och jag förstår att jag aldrig kommer kunna gå tillbaka till hur jag var före våren 2010. Jag har accepterat det nu och den känslan gör mig lugn. Det har fått ta den tid det tog. Och inte för att det har med saken att göra, men för första gången sen i slutet av sommaren klarar jag av kyssas utan flashbacks eller massa geggig beröringsångest. Det känns som att jag är tillbaka helt enkelt och inget i hela jävla världen kan göra mig mer nöjd och glad än det. Jag är tillbaka, om än i en förändrad version. Min värld på mina villkor. Så är det.

Förresten, det är bara tre veckor kvar till resan. Det gör mig också glad!

Sconesafton

Idag har jag, Jimmy Joe och Siggan spontanbakat scones, druckit rödvin och några liter te. Mysigaste kvällen på länge och jag tycker så mycket om de där två, med dem är det alltid roligt, glatt och fint. Till och med på jobbiga dagar. I övrigt är jag mest rätt nöjd och glad just nu. Idag kom mina visumpapper. Ticktack.

Jaja, konstig bild, men eftersom jag aldrig fotar vad jag äter annars så kommer jag undan.

Stambytet del.3

Stambytet har visat sig få lite oanade konsekvenser, vi som bor här har nämligen både börjat hälsa och prata med varandra i hissen. Nu sitter vi alla i samma båt, delar värld och antingen väntar vi med skräck på att badrummet ska jämnas med marken, eller så det redan har skett. Det spelar ingen roll om man vem man är längre, det är lika för alla. Vi i huset har helt enkelt fått ett samtalsämne, vi ojar oss under en minut tillsammans i hissen och konstaterar till slut att det blir ju fint när det är färdigt - det är allas vår planka.

Själv har jag lärt mig sova i ganska enormt buller, naturligtvis är jag mycket stolt över mig själv.

Say yes to everything

Jag har tänkt på en grej, om jag är som en Loe-karaktär och ser ut som en sagofigur finns då risken att min resa blir som en Wes Andersson film?

FTW!

Jag är så jävla nöjd! Efter säkert 1,5 års tjat och vift med långa ögonfransar har jag lyckats få ett ganska medieskyggt band att gå med på en intervju. Nu måste jag bara hitta på mitt livs roligaste frågor.