Att en jobbhelg kan bli så bra är ju stört, men så är det. Jag är glad och då är det ändå söndagkväll nu, också stört. I fredags blev jag bjuden på middag hemma hos mig själv, det var lite märkligt, men också väldigt roligt. Det gjorde mig glad. Igår var jag och Caroline ute och åt middag, mycket trevligt. Sen drog vi en runda på Söder med Ylva och det var en bra kväll. Det gjorde mig glad. Det som egentligen har fött den här oförväntade glädjen är kombinationen av ljusets återkomst och känslan av att ha blivit klar och att få lägga saker till handlingarna. Det har hänt något med mig och jag förstår att jag aldrig kommer kunna gå tillbaka till hur jag var före våren 2010. Jag har accepterat det nu och den känslan gör mig lugn. Det har fått ta den tid det tog. Och inte för att det har med saken att göra, men för första gången sen i slutet av sommaren klarar jag av kyssas utan flashbacks eller massa geggig beröringsångest. Det känns som att jag är tillbaka helt enkelt och inget i hela jävla världen kan göra mig mer nöjd och glad än det. Jag är tillbaka, om än i en förändrad version. Min värld på mina villkor. Så är det.
Förresten, det är bara tre veckor kvar till resan. Det gör mig också glad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar