En liten morot

För varje gång iskalla snöregndroppar landar i mitt ansikte längtar jag, för varje steg jag tar i halkan vet jag att jag är ett steg närmre. Det går lättare nu när jag vet att jag snart får fullfölja det jag började planera redan i somras. Jag har köpt en resa och om ett tag lämnar jag Sverige för en stund och åker någonstans där det är varmt och de odlar kanel. Man kan se det som en morot eller överlevnadsåtgärd, för ärligt talat - det här med att frysa och längta bort står mig upp i halsen. Då och surfar jag bort till min biljett och då känns allt overkligt.