Fixarmåndag och förbrytarfoton

Med tanke på var jag slutade sist var idag dagen för att styra upp saker. Så jag åkte till en fotoautomat och tog ett gäng små kort, för sådana är man tvungen att skicka med när man söker visum. Självklart lyckades jag se ut som en förbrytare på bilderna, det finns ju lägen för det också, men så finns det stunder när det inte alls passar. Jag vet inte vad som hände - jag försökte bara se neutral ut. Skitsamma, det var sol och fötterna blir inte så värst tunga av att ta en genväg till sommaren. Nästa stopp var ambassaden där jag skulle lämna in alla mina papper. Jag var nervös över mitt förbrytarfoto skulle vara i största laget och i sanningens namn var det inte heller riktigt ordentligt fastsatt (som stod klart och tydligt på visumguiden att det skulle vara). Men inga problem där heller och jag var lättad och sa tack, ha en trevlig dag till ambassadfarbrorn. Han var nog inte riktigt på samma nivå som mig, för honom var det uppenbarligen måndag idag och han blev ungefär lika glad över att bli önskad en trevlig dag som om jag hade sagt "Du har bajs på kinden" eller nåt. Han svarade mig inte ens. Men äh, det var sol ute och bara 23 dagar kvar till sommaren, vem orkar ödsla energi på griniga gubbar då? Jag styrde mina steg mot stans största apoktek, för efter min snart tre veckor långa jakt på vaccin är jag förbannat trött på alla inkompetenta små låtsasapoktek. Instinkten förde mig rätt och jag lämnade Klarabergsgatan mycket belåten och med två vaccinsprutor på fickan. Jag bestämde mig för att avverka två ärenden till, eftersom det kändes som en bra dag för göromål. Efteråt tog jag en långlång promenad och var för en stund lite vilse på Östermalm, men jag älskar det där med att svänga in på en gata och inse att här har jag aldrig gått förut. I början när jag bodde i Stockholm hände det jämt och nuförtiden sker det betydligt mer sällan, men varje gång det händer sprids sockerdricka genom blodet ända ut i fingertopparna. Så kan man också möta en måndag.