Stambytet har visat sig få lite oanade konsekvenser, vi som bor här har nämligen både börjat hälsa och prata med varandra i hissen. Nu sitter vi alla i samma båt, delar värld och antingen väntar vi med skräck på att badrummet ska jämnas med marken, eller så det redan har skett. Det spelar ingen roll om man vem man är längre, det är lika för alla. Vi i huset har helt enkelt fått ett samtalsämne, vi ojar oss under en minut tillsammans i hissen och konstaterar till slut att det blir ju fint när det är färdigt - det är allas vår planka.
Själv har jag lärt mig sova i ganska enormt buller, naturligtvis är jag mycket stolt över mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar