Ett konstaterande

Det är inte sommarregn. Det bara låter precis likadant, men är tusen gånger så hemskt. Och jag har någon applådera, StorMalin fixade världens bästa, roligaste kväll. Som nyår en gång till. Man tackar, obehag är sooooo last summer. Såhär i efterhand vet jag inte vad jag ska skratta mest åt - Alex i drakdräkt ( helt fab) StorMalins moderna balettstycke (mycket innovativt), Emelies strumpbyxor som gick att ha som byxdress (vilket hon också hade ett tag), att Jesper kallade mig klimakteriekärring (jag kontrade med dödshot), Björns tafatta försök att prata norrländska (och han är ändå från Luleå) eller min och Carros lite mer gaymacho tolkning av Greaseklassikern "You're the one that I want". Jag undrar vad det är som har hänt med festerna på sistone, de har liksom blivit så stört roliga.