Sömnlös in Solberga

Det här med sovandet eller snarare bristen på sovandet är ett jävla gissel. Jag vill kunna lägga mig ner och bara somna utan att stoppa i mig kemiska substanser som gör min kropp tung i stunden och min hjärna grötig dagen efter. Det är ironiskt nog väldigt tröttsamt att inte kunna somna av sig själv och just nu förstår jag faktiskt inte ens själv varför jag inte sover. Nästan ingen oro, inte så mycket grubbel och ändå är jag den mest sömnstörda människa jag känner. Jag kommer liksom bara inte till ro. Mina tankar svävar omkring och blir mönster i taket medan timmarna går. Hulken ringde imorse och hade en finfin lösning på problemet. Hon tyckte jag kunde flytta hem till henne och vara vaken med min gudson Diesel på nätterna. Han sover nämligen inte heller. Tack kära Hulken, jag ska naturligtvis överväga förslaget.