Ibland känner jag mig ensam i min lilla värld. Idag är känslan; lite kvävd, toppat med kokande blod i ådrorna och myror under huden. Funderar och tänker att det måste vara oerhört skönt att alltid kunna säga att det är jag som reagerar konstigt, istället för att se till det man själv gör. För som det verkar gör ni själva alltid precis rätt. Agerar i total perfektion, tänker sådär outsägligt förnuftigt.
Upprinnelsen till det här är att jag blev väldigt ledsen (först fly förbannad) igår och ibland tar det lite tid att reparera det. Ibland tar det faktiskt mer en kvart, en dusch, en tågresa, två telefonsamtal, några nätter, 17 timmar sömn, kärlek och ett gäng små fina stunder att bli lugn igen.
Då får man leva med det. Antar jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar