Jag har fullt upp med att försöka fatta vad det är jag tänker och när jag inte försöker med det hittar jag på roliga titlar till filmen om mitt liv. Inget av det blir särskilt charmigt i bloggform. Hur jag känner inför hösten är inte heller så charmigt. Har ju intalat mig själv att det ska bli en helt amazing höst hela sommaren. Nu är den här. Luften blir krispigare för var dag och jag börjar vänta på frosten. Det är halsduk och varmare jackor och åtminstone tre månader kompakt mörker. Det är ju mörkret som är det läskiga. Även om jag förmodligen inte alls blir en skuggfigur den här hösten så är kunskapen om att det är mörkret som gör folk vintertidszoombies alldeles tillräcklig för mig.
Imorn ska jag klättra med helt nya människor, och förhoppningsvis utöka mitt klätternätverk ytterligare. Jag ser mycket fram emot det. TIll jul ska jag klättra två grader svårare, det är målet. Och i Oktober är det ju ledkortsdags. Aja. Det är alltid mycket med klättringen. Det gör mig glad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar