måndag 21 februari 2011

Mot kanelen

Centralstationen och det börjar bli rusningstid. Jag tittar på folk och väntar på My. Hon ska vakta min dator. Jag har just varit på hejdå-turné och det var längesen jag kände mig så levande som idag. Det är livet på gränsen som gör sig påmint. För jag är här, men påväg. Imorgon förvandlas den här bloggen till en reseblogg. Ett elektronisk vykort och nej, jag åker inte till Indien för att finna mig själv, jag vet redan vem jag är. Jag åker för att det är spännande. Och för att jag måste få bada lite nu. Jag tjuvstartar härmed Låtsaslivet. Nästa gång vi hörs är jag i New Delhi. Pusspuss

2 kommentarer:

Anonym sa...

Kommer sakna dig BIG-TIME Målzan!
Jag kan redan nu avslöja att jag varit och tränat både idag och igår! Du kommer inte bli besviken!

GYMMY (the gymhoe!)

Pluppi sa...

Tårarna trillar när jag läser och jag känner mig skit löjlig. Jag kommer att sakna dig så mycket det har jag redan sagt. Det är inte det. För du kommer att ha det fantastiskt och kanske lite inte så fantastiskt om du blir kräkig och du kommer tillbaks. Till mig till oss och vi är här. Alla. Då. Jag gråter bara lite för att du berör mig. Alltid. Och det är ok så.
<3