Min frisör nere på gården är rolig. Vi har blivit lite kompisar, förrutom på en punkt. Det finns ingen som tycker jag har så fult hår som hon. Det finns ingen som påtalar det så ofta heller. Är det inte färgen som är risig, så har jag inte borstat mig tillräckligt bra och vore det inte lite finare om jag kanske lockade håret lite? Jag gillar henne som fan. Det är liksom aldrig något knussel, jag gillar att hon aldrig gör sig till. Idag var jag där och klippte luggen.
Frissan: Malin, du tuperar ditt hårt ganska mycket.
Malin:Ibland ja, men nu har jag inte gjort något alls. Jag har hittat världens bästa volympulver, det är bara att strössla på och puffa lite så blir det så här...Asbra.
Frissan: ...fast hur mycket har du haft i? Det är ju alldeles strävt.
Malin: Tja, jag vet inte riktigt, strösslade som sagt bara lite.
Frissan (lite tyst, lite muttrande): En halv burk va. Du får gå hem och tvätta håret med diskmedel. Det här kommer inte gå bort.
När jag gick upp för trapporna fnissade jag för mig själv och tänkte på den gången jag lät henne locka mitt hår på det sättet hon tyckte var bäst, det var inte särskilt snyggt, men hon hävdade att det kunde vara bra om jag skulle på dejt. Jag skulle inte på dejt, men jag hade risiga Hollywoodlockar i två dagar. Och luggen kapade hon gratis idag. Hon är rolig. På alldeles riktigt rolig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar