Det här med mycket och intensiv träning är intressant. Varje morgon börjar med att man tänker, fan det är lugnt. Ingen träningsvärk, jag känner ingen träningsvärk! Sen ställer man sig upp, tar dagens första steg och där tar fantasin om ingen träningsvärk alltid slut. Alltid är det någon muskelgrupp som vill markera sitt missnöje mot löpning, bänkpress eller bouldering.
Och är det inte musklerna så är det benhinnorna, någon sena eller självaste skelettet som är grinigt. Det här irriterar mig bara mer och mer, kroppen är gjord för belastning - varför gnäller den? Borde den inte bara vara glad för att jag använder den till fler saker än att ligga i sängen och trycka på fjärrkontrollen? Idag kan jag pricka av den klassiska skulderträningsvärken som är typisk för klättringen och dessutom värker hela ländryggen. Har aldrig fått träningsvärk där av klättring förut, men vi klättrade ganska hårt igår och idag kör vi igen! Bara för att det är så roligt och för att jag älskar nästan varje sekund av det. Även om jag känner mig som en ledbruten tant ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar