Carro pratade om att inte göra en del saker för att slippa smärtan av konsekvenserna. Jag är mer inne på min vanliga linje - allt nu. Lärde jag mig ingenting av hösten? Eller lärde jag mig kanske att det är värt det och det är förmodligen därför jag ibland tänker:bring it on! För jag törs faktiskt och jag är som bäst när jag bryr mig. Allt blir trots allt alltid som det blir. Varken mer eller mindre och det går ju ändå inte att styra. Allra mest är jag trött på att det inte händer något. Behöver lite spänning.
Och nu till en helt annan sak, ska det verkligen låta som att man knäcker nötter när man böjer på knäna?
Nu, arbetsprovsslit och presentationsövning. Imorn gäller det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar