Malin talar ut

Jag har kommit till en punkt i mitt liv som har fått mig att börja fundera väldigt mycket. Jag har en utbildning och jag har ganska många, ganska vilda idéer om vad jag ska ha den till. I sanningens namn har jag ganska mycket idéer över lag, det är lite det som är grejen, även om en del av dem är så usla att jag skäms och andra så förbannat bra att jag vill hjula. Det är väl fint med mångfald antar jag. Projekt - jag älskar projekt och jag slänger mig in i saker jag inte vet ett skit om såväl saker som jag vet ganska mycket om bara för att det är roligt. Ibland ångrar jag mig efterhand, ibland orkar jag inte, ibland är det precis lika kul som jag trodde. Efter att av personliga skäl tvingats att ta en liten projektpaus under hösten, slog det bara till och jag har nu en del mastiga och lärorika grejer framför mig. Som jag omfamnar dem, jag har ju längtat efter dem. Suktat och saknat. Till det märkliga nu då, ju närmare jag kommer vad jag tänker mig att jag vill göra, desto mer känns det som att andra saker dyker upp. Sidospår kanske, men kan man ens ha sidospår om man har tre huvudspår? Möjligheter att flippa, möjligheter att forma. Min enda slutsats är att jag vill göra allt och måste göra allt. Allt på en gång. Och jag kan inte låta bli att tänka att det nog går jämt upp i slutändan.

(Jag hoppas innerligt att kraften inte tar slut igen på ett tag).

Well. Nu kör vi.