Väntrum

Idag har jag varit hos doktorn igen, det är tredje besöket på Älvsjö vårdcentral på en vecka. Det har också inneburit minst 45 minuter i olika väntrum. Jag har ingen som helst bakterieskräck (förutom när det gäller svettiga manslår på tunnelbanan eller när jag tvingas stå med näsan i någons armhåla på pendeln) men i väntrum måste jag alltid fundera på vad alla andra har för läskiga åkommor. Hostar någon vill jag helst inte andas på flera minuter, snyter sig någon hoppas jag innerligt att alla snorpartiklar hamnar i näsduken. Idag träffade jag på en dam med väntrumsrutin, hon svarade helt frankt när sköterskan sa att det kunde dröja att det inte gjorde något för hon hade korsord med sig. Klarar man av att lösa korsord på vårdcentralen är nog väntrumsskräcken långt borta, tänkte jag. Idag hostade ingen, och det var bara jag, en warantant med pappershänder och korsordsdamen som väntade. En lugn morgon för mig som var tacksam över att befinna mig vårdcentral och inte en akutavdelning - för vem vet vilka smittor som lurar där. Smittor som jag aldrig hade funderat över annars. En annan sak jag undrar över är varför man skakar hand med sin läkare? Man skakar ju inte hand med sin ICA-handlare efter att ha fått hjälp att hitta rödbetorna.