Ur bloggarkivet:
15/5 - 2010
"Okdå. Jag bär mitt eget lilla helvete, men vem ska bära mig?"
När allt var som värst skrev jag det där och raderade det sedan för att jag insåg att det inte alls var sant. Sanningen är att jag inte behöver ta ett enda steg ensam. Jag har kärlek upp till armhålorna precis hela tiden. Mina vänner är nämligen de allra finaste, härligaste och tryggaste människorna som finns och jag är så förbannat jävla tacksam att jag får ha dem i mitt liv.
2 kommentarer:
duu...detsamma va <3
Alltså det är ju för att du är så fin och vi älskar dig så.
Skicka en kommentar