Midsommar

Av alla högtider som finns är midsommar min absoluta favorit. Härligt naturromantisk och skapligt hednisk, det passar liksom mig. Jag firade på samma sätt som jag gjort de senaste fem åren. Det vill säga på Victors fantastiska sommarställe Ullsta tillsammans med en drös vänner från Norpandagarna. Förr umgicks vi jämt, nu är midsommar i stället vår reunion och det är väldigt kul att ha en helt egengjord tradition där vi själva har valt alla element.
Jimmy, Sverker och jag klarade av bilfärden, plockade upp Stina och Kristian i Gnesta och anlände precis i lagom till resningen av stången/fallosen och dansen till små grodornas ära (man kan ju undra vad den som skrev den låten hade tuggat i sig för svampar). Som traditionen bjuder är detta dansande inget värt att kämpa emot. Ingen slipper undan - man dansar "Jungfru Skär" och "Tre små gummor" och lite annat smått och gott. Punkt. Man känner sig lite fånig, men det sätter stämningen och är egentligen ganska mysigt. Traditionen bjuder också att dansandet alltid försenar lunchen och därmed alltid orsakar ett lätt kaos av hunger. Det lilla sommarstugeköket myllrar av folk som hackar sallad, håvar fram sill och letar tallrikar. Medan dillen kelade med färskpotatisen på spisen lyckades världens tröttaste jag somna i en plaststol på verandan och Anton (som aldrig är frisk på midsommar) somnade i soffa samtidigt som Kalle var så hungrig att han slutade prata med folk för en stund. Sen händer det magiska - maten blir klar och man skålar och Victor håller sitt årliga tal samtidigt som man känner ölen och mättanaden långsamt sprida sig i kroppen. Därefter infinner sig en bekant trötthet a.k.a paltkoman som håller i sig ända till de årliga mästerskapen i kubb börjar.
De årliga mästerskapen i kubb är även de årliga mästerskapen i tillmälesord och mer eller mindre grova hån och trakasserier. Förra året slutade det med blodvite, i år slutade det med att Jimmy som i många år (enligt sig själv) har varit obesegrad mästare fick lämna tronen. Han tog det hela betydligt bättre än förväntat och vi begav oss till sjön för det obligatoriska badet och jag tänkte att världen var vacker när vi satt där i kvällssolen på bryggan med varsin fesljummen öl. För en stund var det så fint att vemodet dök upp i hjärtat. Victor rodde oss en liten nostalgisk sväng i sin båt och Jimmy berättade om i vilka kohagar, på vilka berg Victor och han genom tiderna har tonårssupit. Sen blev klockan väldigt mycket och det var dags att tända grillen. Nytt för i år var att hade vi med oss en kock - Kristian - som grillade perfekta biffar åt köttätarna och än mer perfekta svampar till mig. Victors släkt hade lövat logen och vi dansade både det ena och det andra innan vi avslutade med en vals till "Så länge skutan kan gå". Förmodligen var det inte ens vals utan bara rent hitte-på. Enligt vår tradiion intas alltid efterrätten väldigt sent, i år var klockan säkert 02.00. Hur mycket den var förra året när Victor matade Nattas Petter med jordgubbar och glass vet jag inte, men det säger självt att det var sent som fan. Linnea hade gjort en cheesecake som var sådär god som saker bara kan vara om klockan är mycket och man är lite midsommarberusad. Hon fick därmed epitetet världens bästa människa av Victor och Anton och vi andra kunde ju inte annat än att hålla med. Kalle bjussade därefter på efterfest i sitt tält och det var nästan det bästa på hela kvällen när han visade sitt crib för mig och Jimmy och öppnade öl med tältpinnar i belysningen från ett levande ljus. Kalle agerade dörrvakt och somliga fick inte komma in för att de var för fulla, det var mycket festligt tyckte jag, men så var jag ju också nykter nog att få komma in. Historiens vingslag och festivalvibbarna blev väldigt påtagliga där i Kalles 45 år gamla och något besudlade tält. Eftersom tröttheten aldrig under hela kvällen riktigt gav sig för mig och eftersom vi tydligen har blivit lite äldre gav vi upp festen där någonstans, Jimmy och jag kröp ner i bäddsoffan hos Sverker. Inga sju sorters blommor fanns under min kudde och jag drömde således inte heller om någon framtida man. När vi vaknade imorse Victors föräldrar bjöd sedvanligt på världens godaste brunch innan vi packade ihop oss i bilen och begav oss mot Stockholm. Vi stannade på en mack, Sverker gick ett ärende och Jimmy kom på att jag aldrig hade smakat på jordgubbslikören. Så sittandes i bakluckan fick jag ta mig en sipp, den smakade saftsoppa och insikten att livet är ganska roligt trots alla krångligheter och allt vankelmod kom till mig. Sen åkte vi förbi mitt nya hus, där det på torsdag börjar en ny era. Tack alla närvarande för igår och hoppas ni som läser det här också hade en väldigt bra midsommar!

Inget regn bara sol, sol, sol och massor av vänner.
Kalle och JimmyJoe.
Värden Victor och Jojje tänker uppenbarligen samma sak. Troligen potatisen tack!
Mäskdrängens Akvavit. Den smakade föga förvånande sprit. Den här nubben fick jag mot att jag sjöng en sång. Det blev "Alla tallarna" och i tanken dedikerade jag den i till min mamma eftersom det ironiskt nog alltid är ens föräldrar som lär en de snapsvisor man kan.
Jag och JimmyJoe skrattade oss igenom hela hygienbiten och hade ett alldeles eget tandborstarparty.